Jag älskar musik. Det är en vän för livet. Den har hjälpt mig genom tider och sorg.

När jag var liten började jag lyssna på rock 'n' roll från 1950-talet och lite från 1960-talets början. Det var antarligen att farsan spelade sina gamla, men dyrbara, skivor och singlar.

Elvis Presley. Kungen av rock 'n' roll blir jag aldrig trött på. Fortfarande sätter jag Teddy Bear och Jailhouse Rock högst upp på mina favoritsånger med honom. Fast han har gjort så mycket mer.

Rocken har mer att erbjuda.

Bill Haley And His Comets. Rock Around The Clock och Shake, Rattle & Roll är härlig rock 'n' roll med toner av jazz. Men det finns två starka saker: Enkelheten och den fantastiska ståbasen.

Buddy Holly. Geniet. Den stora låtskrivaren togs bort från oss alldeles för tidigt, tillsammans med den unga Ritchie Valens och den charmigt rolige The Big Bopper. Peggy Sue, Rave On och That'll Be The Day får mig att vilja säga Oh Boy!

Chuck Berry. Också en fantastisk låtskrivare och en suverän gitarrist. Jag tror det fanns minst 20 sånger jag verkligen dyrkade, och det gör jag fortfarande.

Johnny B. Goode!

Chuck Berry

Little Richard. Den där rösten är så vass att den kan skära igenom ben.

Long Tall Sally är en av mina favoritsånger - genom tiderna. Svårslagen.

Fats Domino. Pianokung. Hans glädje märks i sina sånger. Det märks att han är en gammal boogie woogie-artist. Lyssna på pianosolot i I'm Ready. Det är bara han som kan spela den sången, tack vare dess enkelhet.

Eddie Cochran. Han var den klassiska rockens badass. Det märks i hans låtar. De var lite råare än det mesta på den tiden. Även han togs bort från oss för tidigt.

Eddie Cochran

och så vidare.... 1950-talets rock 'n' roll hade så många artister. Svarta och vita.

Män och kvinnor. Unga och lite äldre. En ny tid var kommen.

Sen lyssnade (och gör än) jag på rockabilly. Den hade en vildare, men ändå mer simpel stuk än vad rock 'n' roll hade. Johnny Burnette, Carl Perkins och Charlie Feathers var typiska rockabillyfigurer.

Sun Records är kanske den mest mytologiska skivstudio som någonsin existerat.

Här spelade några av världens mest legendariska artister in singlar.

Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Roy Orbison, Carl Perkins, Warren Smith och Johnny Cash. Till exempel.

Johnny Cash har jag alltid beundrat. Det första jag la märke till var hans mörka sångröst. Sen var det soundet, Luther Perkins gitarrspel är häftig. Jag tror att Johnny Cash är den artist jag troligtvis har mest favoritlåtar med. Säkert ett 40-tal, kanske mer. Något annat som är intressant:

Jag avskyr när man släpper skivor som innehåller klassiska låtar med artister - som inte är original, utan är från 1970-talet. Det låter så jävla hemskt. Men Johnny Cash är undantaget. Jag lyssnar gärna på Folsom Prison Blues från San Quentin. Cash var bra ända in i döden. The Man Comes Around är en av hans bästa sånger. Det var bara han som kunde göra den. Sångrösten, texten, mörkret. Den är så jävla bra.

Johnny Cash

I tonåren upptäckte jag Creedence Clearwater Revival, Bob Dylan, The Rolling Stones och The Beatles. 1960-talet skulle inspirera mig.

Beatles hade den ljuva stilen, Dylan var musikens Shakespeare, Stones var mer skitigare och elakare, och John Fogertys grupp (Creedence) tog mer av sina rötter.

Men jag lyssnade även på äldre musik.

Hank Williams. En av de viktigaste artisterna av alla. Ingen kunde skriva sånger som han, och så många. Your Cheatin' Heart måste vara en av de sorgligaste sångerna om otrohet som finns. Hans sångröst visade sorg och besvikelse. Han dog också för tidigt - 29 år gammal. Men en legend är han fortfarande, och är en inspiration för många, även moderna artister idag.

Hank Williams

Boogie Woogie var en musikstil jag upptäckte, eftersom farsan spelade en CD-skiva med blandat av gamla legender som Albert Ammons och Pete Johnson.

Jag kommer ihåg den gamla serien Nattsudd, med Svante Grundberg och Björn Walde. De brukade spela riktigt gammal musik. Och så visade de en häftig boogie woogie-låt med Albert Ammons och Pete Johnson. Vilket ös! Och bara två(!) pianon. Låten heter Boogie Woogie Dream. (se den här! tillägnad farsan och morsan   )

En annan artist jag hörde när jag var liten, men inte började att lyssna på förrän lite senare var Eddie Meduza. Det var de vanliga klassikerna som gick ofta, Mera Brännvin och Punkjävlar till exempel. Sen i tonåren så drog en av mina bröder hem med de snuskiga sångerna och de sånger som var vulgära - eftersom farsan inte lyssnar på sånt. Kassettbanden med Meduza var legendariska. Jongbakken, E.Hitler och Börje Lundin var några av dårens alias. Han var inte klok, men vilken låtskrivare. Ärligt talat, hur kunde han komma på såna idéer?

Han hade en bra sångröst. Många tycker att han var rasist och kvinnohatare, men ärligt så var han en sorts punkare - han sjöng skit om allt, till och med sig själv.

En låt som är ovanlig för honom - Ingen plockar en maskros - är så ovanlig, på grund av att den var så snäll. Den skulle kunna användas mot mobbning.

Annars var Meduza förknippad med brännvin, snusk och knasigheter.

Eddie Meduza - lika tokig som vanligt, även på bild.

Gymnasiet kom sedan. Och så utvidgades min musiksmak, jag började intressera mig för hårdrock och lite modern musik.

Alice Cooper och AC/DC diggar jag skarpt.

Psychobilly är en härlig musikstil, en sorts blanding av rockabilly och punk. Fast jag hade svårt med det i början, det var ungefär i gymnasiet jag började lyssna på det på allvar. Demented Are Go, Batmobile och MAD SIN äger.

Morsan gillar artister med riviga sångröster som Rod Stewart, Bruce Springsteen, Bonnie Tyler eller Janis Joplin.

Jag började sakta men säkert att upptäcka även dom. Bonnie Tyler fick mig att lyssna på 1980-talsmusik. Vissa låtar var härliga. Cindy Laupers stämma i Time After Time och Girls Just Wanna Have Fun är underbar.

Idag har musiksmaken utvidgats ordentligt. Jag lyssnar gärna på Nickelback, Amy McDonald och Backyard Babies. Och sakta försöker jag upptäcka lite nytt.

Musik betyder mycket för mig. En hel del. Och jag lyssnar alltid på den musik jag hört på sedan jag var liten. Jag tröttnar aldrig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat att den här bloggen ska upphöra - men jag ska börja med en helt ny och ännu bättre blogg. Framför allt en blogg med mer möjlighter och är snyggare. Än så länge är den nya under konstruktion, så denna är kvar en vecka eller två....

En ny vecka har anlänt, och EmmyZ har lagt utt ett speltriss igen. Den här veckan så är det ämnet tillsammans som gäller. För henne är det alldeles extra speciellt, eftersom hon ska gifta sig i helgen. Jag är mycket glad för hennes skull och ho...

  Nu har jag tecknat igen - det flyter på fast teckningsprojektet är avslutad. Nu är det bilder på eget initiativ som gäller. Denna gång är det prästen med smak för pumphagelgevär från kultfilmen Machete som blivit avmålad. Jag tyckte origin...

Det är lite western-tema denna gång när jag ska berätta om de första intrycken av två spel jag spelat på sistone till Playstation 3.   Rango     Jag vann det här spelet i en rolig gissningstävling som EmmyZ hade ganska nyligen. Dessutom fi...

  Nu är den femtonde, och sista, teckningen i mitt teckningsprojekt klart. Min väninna Emma önskade sig en teckning på sin dotter Mathilda, men jag tog denna utmaning lite längre och tecknade av båda två. Jag hoppas att Emma tycker om den hä...