Uräskta förseningen, men nu ska jag äntligen skriva upp nästa steg i 10 dagars-utmaningen:

4 minnen jag aldrig glömmer....

* Dagen Carrie blev född. Det är ett minne som värmer mitt hjärta varje dag.

Efter en hård och intensiv födsel, framför allt för Malin som kämpade så mycket.

Stunden vår dotter kom till världen är som ett fotografi som etsat sig i själen.

Jag minns att jag blev alldeles tårögd när jag fick se henne. Så liten men så livfull. När jag sedan ringde mamma hade jag Carrie i famn. Jag minns att jag började gråta i telefon. Det jobbigaste var senare på kvällen när vi skulle sova. Malin och Carrie i rummet på BB - och jag på patienthotellet. Det kändes så ensamt. Men som tur var hade faktiskt syster Gina rummet bredvid mitt. (Hon hade varit där i några veckor sedan hennes son Liam föddes.)

* Dagen jag och Malin blev tillsammans, för snart fem år sen. Hon besökte mig den dagen, och efter ha tittat på Ultraviolet - som visserligen inte var så bra film - blev vi plötsligt tillsammans. Ett år senare prick på dagen förlovade vi oss.

Nu har vi barn, hund, katt och hus tillsammans.

* Min student. Det var en magisk dag. Min underbara klass, som var som en familj. Vi var samlade, drack skumpa och hade roligt. Jag gjorde faktiskt ett uppträdande och spelade en kombination av gitarr och banjo (på låtsas) med en elgitarr undet tonerna av "Dueling Banjos" från Den Sista Färden. Jag spelade bägge instrumenten samtidigt. Rektorn ville att jag skulle göra det efter att ha sett det på en sketch som vi kallade det "Öppen Scen". Det var ju trots allt en sista färd från skolan.

På kvällen var i Sunne och festade. Alla kallade mig för hjälte den kvällen. Det var en härlig dag. Men det var länge sen.

* En dag, när jag gick i åttan, satt jag vid en bänk vid elevskåpen. Morsan kom fram till mig (hon jobbade vid cafeterian) och frågade hur det var fatt. Hon sa att en lärare tyckte att jag såg ledsen ut och frågade om att jag var ledsen för att min bästa vän hade tagit självmord.

Jag blev stelfrusen. Nej - det visste jag inte.

Jag kunde knappt andas - jag pratade ju med honom ett par dagar tidigare.

Ingen annan visste det, och det här var början av dagen. Sakta men säkert spreds ryktet igång. Precis som en löpeld.

Alla klasser togs in till sina klassrum för ett extra insatt elevmöte. Vår klassföreståndare berättade att han var död.

Alla i klassen blev förkrossade.

Begravningen var otroligt jobbig, för det värkte i hjärtat. Det var några "hårdingar" som var med som blev som lamm - de grät. Han var en populär person. Ett sånt där ögonblick jag inte glömmer.

Det har gått så många år, men jag saknar honom fortfarande.

Jag vet fortfarande inte varför han gjorde det.

Men jag saknar honom.

4 minnen, både jobbiga och underbara. Det är som ett mynt, det finns olika sidor av det.

 

Claudia

19 februari 2011 19:43

http://scenbloggen.com/claudiaandreea/
Vill du bli dagens blogg?

http://scenbloggen.com/claudiaandreea

Jerry Olsson

19 februari 2011 19:48

OK:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har beslutat att den här bloggen ska upphöra - men jag ska börja med en helt ny och ännu bättre blogg. Framför allt en blogg med mer möjlighter och är snyggare. Än så länge är den nya under konstruktion, så denna är kvar en vecka eller två....

En ny vecka har anlänt, och EmmyZ har lagt utt ett speltriss igen. Den här veckan så är det ämnet tillsammans som gäller. För henne är det alldeles extra speciellt, eftersom hon ska gifta sig i helgen. Jag är mycket glad för hennes skull och ho...

  Nu har jag tecknat igen - det flyter på fast teckningsprojektet är avslutad. Nu är det bilder på eget initiativ som gäller. Denna gång är det prästen med smak för pumphagelgevär från kultfilmen Machete som blivit avmålad. Jag tyckte origin...

Det är lite western-tema denna gång när jag ska berätta om de första intrycken av två spel jag spelat på sistone till Playstation 3.   Rango     Jag vann det här spelet i en rolig gissningstävling som EmmyZ hade ganska nyligen. Dessutom fi...

  Nu är den femtonde, och sista, teckningen i mitt teckningsprojekt klart. Min väninna Emma önskade sig en teckning på sin dotter Mathilda, men jag tog denna utmaning lite längre och tecknade av båda två. Jag hoppas att Emma tycker om den hä...