Helg och födelsedag.

Nu har helgen kommit för mig, för jag är ledig imorgon!

Det sitter fint när jag fyller 31 på lördag.

Fan, det är rätt skrämmande. Jag har ju nyss fyllt 30. Ska jag plötsligt bli 31?

Men men, det ska bli fint ändå.

Filmstjärnor som man känt till sedan barnsben lämnar oss - en efter en.

Elisabeth Taylor har lämnat oss. Hon har varit med oss länge. Så länge att hon det känns tomt när hon gått bort. Den där känslan är konstig och sorgsen.

Som när Paul Newman gick bort.

Charles Bronson.

Jack Lemmon.

Leslie Nielsen.

Heath Ledger.

Hur många legender finns det kvar? Inte så många.

Inte så många som varit med sedan 1960-talet. Eller till och med 1970-talet.

Clint Eastwood är kvar.

Burt Reynolds.

Sophia Loren.

Jon Voight.

Sidney Poitier.

Men de är gamla.

Om de försvinner - kommer de inte att bara bli saknade.

De är stjärnor som inte växer på träd.

Såna här fantastiska personer kommer inte tillbaka.

Ta väl vara på de minnen man har från deras filmer.

Nu är det då Elisabeth Taylor som gått bort.

VIla i frid, och hälsa din skådespelarkollega James Dean, som du spelade mot i Jätten, från mig.

Du är saknad.

Elisabeth Taylor.

Återseendet av ett älskat spel.

Jag skrev om att Final Fantasy VI skulle dyka upp på Virtual Console till Wii för et tag sen.

Nu har jag laddat ned det.

Liksom fina filmminnen, så njöt jag av de första minuterna av spelets intro.

När Terra, Biggs och Wedge står på den där klippan i sina Magitek Armors.

Och promenaden till Narsche.

I det snöovädret.

Musiken.

Bland det bästa jag hört i spelväg.

Om en Oscar skulle gå till ett spelintro, vill jag ge det till Nobuo Uematsus inledning för Final Fanatsy VI.

Men spelet då? Är det lika underbart som då?

Det är viserligen lite föråldrat i grafiken, men den är fortfarande fin för att vara till SNES.

Visst stör jag mig fortfarande på random encunters, men det är också en del av spelets charm.

I dagsläget har jag mött bläckfisken Ultros för första gången och hamnat i det där läget när man får välja mellan tre scenarion.

Nu är jag på spöktåget med Sabin, Cyan och Shadow.

Jag har återfunnit minnen från spelet.

Kefkas iskalla skratt - och hans kommentar:

"There is Sand on My Boots!"

Cyans vackra musiktema.

Terras oskyldighet och sorg.

Moggles.

Whelk.

"Seafood Soup!"

Final Fantasy VI har kommit tillbaka till mitt liv - jag har saknat det så mycket.

Efter den jobbiga tid som har hänt - skiner nu spelet som en vacker solstråle på mina kinder.

Välkommen tillbaka.

Terra från Final Fantasy VI.

Teckningsprojektet lever vidare.

Jag är nästan klar med den tredje bilden av femton - den på Tortured Mind.

Det är en riktig biff att bita i, för det är svårt.

Men jag hoppas att pojkarna blir nöjda.

Sedan blir det dags för det där 1800-talskortet med en kvinna i smaragdgrön klänning och rött hår.

Sen blir det två porträtt: Två personer jag respekterar till 100 procent. Två olika personligheter men vi har alla tre samma intresse: Tv-spel.

Men detta så inväntar jag min 31-årsdag.

Jag känner mig nostalgisk.