Jag vill passa på att önska er alla, mina vänner, webbkompisar och min familj en riktigt god jul!

Vi fick tårta på jobbet idag, en jättefin röd princesstårta.

Den var otroligt god!

Sen kom det en stor burk med godis från en av våra leverantörer.

Tyvärr tror jag det blev för mycket av det goda.

För nu känns det som man har svept i sig en massa cigarettrök i strupen och magen.

Fy.

Eller så kan det bero på kaffet jag drack nyss hemma.

Bara det inte är magsjukan.

Så typiskt isåfall när julen närmar sig...

Här kommer det flera fina bilder från tiden innan jul:

God jul önskar Carrie er alla.

Ni får ursäkta den suddiga bilden, men det är svårt att ta kort med mobilen på en söt flicka som springer så fort man ska ta kort.   

Det blir en vit jul i år, vad fint det är ute.

Utsikt från köksfönstret.

Jag kan själv, tycker Carrie.

Det här var så gott att....

...jag tar mig en stor slev, pappa!

Imorse skulle jag å och värma på välling åt Carrie, och då tyckte jag att det var lite kyligt i huset.

Kollade på termometern.

-27 grader ute, 10 grader inne.

10 grader inne?

Elementen var fisljummna.

Jag var tvungen att kolla på värmepumpens display.

På den så var det som en blixt med en tvåa bredvid.

Men har pumpen frusit ute? Den låter inte heller på utsidan.

Hoppas man har mer ved i garaget, för det är kallt inne. Jag lyckades att få upp lite värme till 13 plus, men det räcker inte.

Snart kommer topp tio-delen av mina favoritfilmer, men innan dess så ska det bli dags för en färgstark och fantastisk 11:e plats.

Här är filmens motivering:

"Efter ett oplanerat frieri så lämnar man en trist vardag - och hamnar i ett färgstarkt och levande dödsrike."

På plats 11 av världens bästa filmer är:

Corpse Bride

Tim Burtons annorlunda bröllopsfilm påminner starkt om hans egen Nightmare Before Christmas, men den här är givetvis mycket bättre.

Den här filmen handlar om Victor van Dort som ska bli bortgift till grannens dotter - vilket han först är riktigt starkt emot. När han sedan träffar hans blivande brud Victoria så får de faktiskt känslor för varandra. Tyvärr så är Victor en klant - efter en misslyckad övning så går han ut i den mörka skogen för att tänka.

Där lyckas han sätta övningen rätt - men av misstag friar han till en död kvinna som återuppstår från de döda, och tar med sig honom till dödsriket för att bli hans blivande fru...

Jag älskar Corpse Bride för dess svarta humor, den har det som Nightmare Before Christmas saknade. Tim Burton har delat in världen i två olika delar: En grå, trist levande plats och det färgstarka, festliga dödsriket. Man får se så färgstarka figurer i dödsriket. Den här sången i filmen beskriver den väldigt bra:

Mr. Bonejangles tar ton.

Johnny Depps röst till Victor är som handen i handsken.

Men den som gör filmen så oehört levande, är ju ändå likbruden Emily - med Helena Bonham Carters röst.

Första uppfattningen man får av henne är att hon är skitläskig. Men ju längre filmen pågår så får man sympati för henne. Man tycker synd om henne för vad som hänt henne.

Hon är väldigt färgstark och karismatisk. Och det är inte alla som har en talande maggot i ena ögat, eller hur?

Corpse Bride är en gotisk, mörk och dödlig, men ändå känns filmen så levande - det är en ögonkaramell utan dess like.

Den har fångat mitt hjärta - 11:e plats är en hedersam plats för Tim Burtons mästerverk. Se den! Du kommer att bli glad.

Listan så här långt:

11. Corpse Bride

12. Star Wars - Episode IV: A New Hope

13. Friday The 13th

14. Changeling

15. Hajen

16. Once Upon A Time In The West

17. First Blood

18. Halloween

19. Vem Satte Dit Roger Rabbit?

20. Det Våras För Rymden

21. Sagan Om De Två Tornen - Extended Version

22. Kingpin

23. Sin City

24. Jakten På Den Försvunna Skatten

25. Walk The Line

26. Cry-Baby

27. Dawn Of The Dead - Remake

28. Skönheten Och Odjuret

29. Benjamin Buttons Otroliga Liv

30. Bad Taste

dags att pusta på topp tio...

Nu ska bli dags för en sorts uppföljare - men ändå är det inte det.

Motiveringen är följande:

"Efter en framgångsrik triologi om pengar, så kommer en fjärde film - som står på egna ben med världens mest underskattade skådespelare i westernskrud."

På plats 16 av världens bästa filmer är:

Once Upon A Time In The West

Sergio Leones fjärde westernfilm på raken, men det här är faktiskt ingen uppföljare av hans framgångsrika "Dollar"-triologi.

Det här är berättelsen om fyra individer, fyra starka personligheter.

Henry Fonda spelar Frank, en känslolös och kall skurk utan samvete.

Den skarpa blicken Fonda har är minst lika kall som hans karaktär.

Claudia Cardinale gör rollen som en änka av en omtyckt person, och hon visar sig vara en stark kvinna utan fruktan. Jill McBain, som hennes karaktär heter, är den starkaste i hela filmen. Total respekt för henne bör man ha.

Jason Robards är Cheyenne - en intressant person som verkar ha en gås oplockad med filmens huvudkaraktär Harmonica - honom kommer jag till strax.

Cheyenne tycker mycket om Jill, och vill skydda henne mot Frank, eftersom just Frank har dödat hennes make.

Robards ger filmen mycket tyngd.

Charles Bronson - världens mest underskattade skådespelare genom tiderna - har filmens huvudroll: Harmonica.

Harmonica är ute efter hämnd mot Frank på grund av ett hemskt förflutet.

Frank vet detta och försöker få bort den munspelsspelande revolvermannen.

Scenen i filmens början är en riktig klassiker, på järnvägsstationen.

Sergio Leone visade förut att han kunde göra spagetti-western.

Men här har han tagit till en annorlunda stil.

Once Upon A Time In The West är mycket mörk.

Det märks mycket på filmens foto.

Men också Ennio Morricones musik är det stor skillnad på.

Alla fyra karaktärerna har en egen signatursmelodi visserligen, som i Den Gode, Den Onde, Den Fule.

Harmonicas munspelande på tågstationen är så klassisk så att det ryser i benmärgen.

Lyssna på Bronsons härliga dialog i detta klipp.

"- Vi tog med en häst för lite. - Nej, ni tog med två för många."

Once Upon A Time In The West är så stilbildande, så att det är helt otroligt.

Det är ingen vanlig westernfilm.

Det kanske är därför Leone var så trött på westerns efter de tre föregående, så han gjorde denna mörkare.

Charles Bronson gjorde sitt livs bästa roll. Han må vara känd för Death Wish och andra skitfilmer som han oförtjänt varit med i, men här visade han på mästerlig skådespeleri. Det är så synd med sån talang.

Denna mörka western med sina skarpa inslag är så stark, att inte jag gjorde en tavla av filmen (den kan ni se i min presentationsruta), utan att den fått plats 16 av världens 30 bästa filmer.

Listan så här långt:

16. Once Upon A Time In The West

17. First Blood

18. Halloween

19. Vem Satte Dit Roger Rabbit?

20. Det Våras För Rymden

21. Sagan Om De Två Tornen - Extended Version

22. Kingpin

23. Sin City

24. Jakten På Den Försvunna Skatten

25. Walk The Line

26. Cry-Baby

27. Dawn Of The Dead - Remake

28. Skönheten Och Odjuret

29. Benjamin Buttons Otroliga Liv

30. Bad Taste

Hälften kvar!  

Vintern har satt sina kalla klor i vårt samhälle.

Men det ska ju vara vinter när julen närmar sig.

Snömôôôôôdd!

Bilden är tagen för ett par veckor sen, nu har snömôdden frusit till blank, hård is.

Atlas, den reflexklädde cavalieren tassar runt i snön.

Jag är inte förvånad att Sahlin avgick - det var en tidsfråga.

Det får mig att tänka på George W Bush - undrar vad han gör nu?

Här är ett intressant filmklipp på honom.