Den långa häcken längs andra sidan gatan skiner av höstens röda färger.

Hösten är otroligt vacker, med de starka färger som uppstår när klorofyllet försvinner.

Synd att det ska vara ruskigt och gråkallt.

Och mörkt på kvällarna...

Tja, då var det gjort. En riktigt nogrann inventering i två arbetsdagar.

Vi har fått nya arbetsgivare, och då skulle det göras en inventering.

Igår körde vi från 07.00 till 18.00

Idag började vi 07.00, men jävlar vilken tur vi hade.

På något sätt blev det datakrångel.

Vid den tidpunkten (innan 12.00) har vi inventerat totalt drygt 13000 artikar.

Plötsligt stod det 32000 - och sedan 0.

Supporten för datasystemet hade lunch, så vi fick vänta i en timme - passade på att ta just lunch.

Många tänkte - fan, måste vi börja om igen?

Gissa om vi var förbannade. Jag till exempel, hade inte direkt lust att räkna schakel, kauser eller karbinhakar igen, eftersom vi gjorde det igår.

Men det ordnade sig. Fy fan vilken tur.

De flesta var klara vid 16.00 idag med inventeringen.

Imorgon är det en ny arbetsdag. Nu med nya arbetskläder och framför allt - ett nytt namn på företaget.

Det kommer att bli intressant.......

Här, utanför curlinglokalen, står vi alla beredda för klotslungandet och sopandet.

Efter en bra lång tids väntan, så var det dags. Dagen jag och fyra andra 30-åringar (och en blivande) skulle ut på någon form av utflykt.

Vad blev det för utflykt? Jo det blev visst en match curling.

Curling - det var verkligen oväntat. Men det skulle bli spännande.

Malins kusin Mari och hennes sambo Andreas, våra lagkamrater! Bra spelat tycker jag. Simon i famn på mamma, och Isabelle bakom mamma.

Det första vi fick göra var att pröva skor. Beroende på om man var höger/vänsterhänt, var viktigt i val av skor. Jag är högerhänt, så då fick jag en sko på vänster fot som var klumpig och tung.

Sen trampade vi på isen, då tänkte jag att det var inte ett dugg halt. Hur skulle man glida? Vi gick till andra sidan, med sopkvasten i högsta hugg.

Full Speed Ahead, Ladies And Gentlemen. Det här var en riktig utmaning, att hålla sig på bena.

Sen skulle vi ta av sulan som satt på den "klumpiga" skon.

Då blev det så jävla halt. Så halt att jag flappade mig på isen minst två gånger.

Slog i rôvva en gång att jag fick ont i ryggen och huvudet en kort stund, men det gick över.

Andra gången jag flappade mig i, flög sopkvasten iväg framåt. Det såg rätt dumt ut.

Dotter Carrie, bas hos hejjaklacken i famn på curling-gurun Jörgen.

Tänk om stenarna kunde hamna i boet istället för en gamling! Här tror jag att jag var på väg att flappa mig i.   

Sen fick vi pröva på att glida iväg från startblocken. Det var rätt svårt, jag hade problem att hålla det högra benet bakåt. Vi prövade även på att få iväg klotet - det var lättare än utan. Tipset var att ha kvasten som stöd på vänster arm. Det hjälpte rejält.

Uppställning!

Sen fick vi dela oss i två lag.

Lag Röd: Jag, Malin, Mari och Andreas.

Lag Blå: Nicklas, Emma S, Emma J och Magnus.

Matchen blev mycket jämn, med flera roliga kast och en hel del svabbande.

Vårt lag fick en fin omgång med fyra poäng.

Alla var jätteduktiga, det var så jämnt.

  Nu får ni allt se upp när Malin ska slunga ut ett klot av glänsande sten!

  Nicklas lägger upp en strategi på hur han ska få bort de röda kloten.

  Guiden kollar om klotet är väl putsat innan jag ska slänga iväg den? I bakgrunden diskuterar Kjell och Anders om vadslagningen.   

Ställningen stod 4-4, då fick det bli en avgörande omgång. Det blev de blå som till slut som tog den avgörande poängen. 5-4 till de blå.

Men det var ett roligt sätt att förlora på, för det här är bland det roligaste jag gjort. Men tro mig, jävlar vilken träningsvärk man fick.

Mitt knä är gul och blå - troligtvis efter det andra flappandet i isen.

Tack så hjärtligt mycket för en bra match - och för en underbart rolig present.

Hoppas man får komma iväg igen snart.

Avslutar med lite bilder på Carrie:

Här i famn på Emelie!

Skiner vackrare än solen!

"Pappa, jag längtar redan efter julen!"

Idag har vi gått ned till Torsbymârten, för att köpa lite smått och gott till piga.

Men det var verkligen skituselt i år.

Det fanns mest skräp bland alla stånd, trängsel och lätt fuktig mark.

Men varför är det så dåligt i år? Är man för gammal?

Förr i tiden så var Mârten något man såg fram emot. Alla försäljningstånd och karuseller, godis och Vild-Hasse.

Till och med Vild-Hasse var skintorr i år.

Även om det var mer karuseller nu, så tänker jag inte sitta i en enda karusell till.

Fet chans, som man säger i USA.

Nej, jag tror jag har vuxit ifrån Torsbymârten.

Det här var den 30:e Mârten jag upplevt - aldrig har det varit så här dåligt.

Quagmire, den snuskige fan från Family Guy, är i sitt esse i det här klippet.

Ja, då var det dags för den STORA veckan.

Inskolning för Carrie på dagis, det ska bli spännande att få höra sen ikväll hur det har gått.

Piga har blivit stor.

Onsdagen, den 1:a september är det dags för det vi väntat på. Äntligen.

Det kommer att bli en hel del att göra, men det är så värt det.

....denna vecka kommer att bli spännande, men den har inte börjat bra alls.

Carrie har varit vaken mitt i natten flera gånger nu, men i natt har det varit riktigt illa. Jag vet inte hur många gånger hon har gråtit. Både jag och Malin är urslitna efter detta. Det märkliga är att Carrie inte sovit särskilt mycket under dagen, dels för att vi var på kalas hos storasyster Gina, som fyllde 35 igår.

Vid fyra på morgonen/natten, vaknade Carrie igen, fast piggare. Men då har jag och Malin inte ens fått sova alls. För timmen innan var piga så ledsen.

Är det mardrömmar? För mat ville hon inte ha.

Tandvärk? Det vet jag inte.

Det enda jag vet, är att den enda som fått sova ordentligt är hunden Atlas.

Snarkhund.

Men hur ska man få henne att sova på nätterna?

Jag tycker synd om Malin, hon har inte fått sova ut alls på väldigt länge.

Och ska jag vara ärlig, så är jag väldigt trött.

Så trött så att jag inte orkar sova.

Jag undrar fortfarande vad som ska hända den 18:e september?

De enda ledtrådarna jag har fått är att jag ska ha stövlar, handskar (vantar?) och mössa på mig.

Datumet fick jag reda på rätt nyligen, det är inte så värst illa.

Det bör vara någon form av utflykt, varför skulle jag bära stövlar, mössa och handskar för annars?

Min sambo sa idag att jag kan ta mig en sup för att få nervösiteten att släppa.

Intressant....

Vad det än är den 18:e september, så är ett par saker säkra.

Det kommer att bli något särskilt, och att det är fler 30-åringar omkring oss som blir inblandade.

Det är ungefär tre veckor kvar dit.

Start suping....     

....eller kanske inte, inte än i alla fall.

Det är inte så värst lätt att leta offerter måste jag säga. Men det viktigaste är att man får bra saker för ett rimligt pris. Vi har gott om tid kvar som tur är - fast tiden går så inihelvetes fort.

Schackrutigt golv är så himlans snyggt! Jag tror det kommer att bli kanon.