Två legender, för olika saker, har gått ur tiden.

Dennis Hopper, skådespelaren som haft roller i till exempel Easy Rider, Apocalypse Now, Land Of The Dead, Ung Rebell och Super Mario Bros - avled i prostatacancer.

Gary Coleman, den kortväxte komikern som slog igenom i klassiska tv-serien Different Strokes, avled utav en hjärnblödning efter ett otäckt fall.

Dessa legender hade alltid varit där - men nu är de borta.

Vila i frid, mina herrar. Ni har roat mig.

Dennis Hopper

Gary Coleman

Det blev en jämn kamp, men det blev faktiskt en dubbelseger för Freddy Krueger i min filmomröstning. Terror På Elm Street - original och remake.

Terror På Elm Street

Robert Englund som Freddy och Heather Lagenkamp som Nancy.

Tonåringar drömmer om en otäck man som skrämmer - och dessutom vill döda dom. Om det inte vore hemskt nog, när man dör i drömmen så dör man på riktigt...

Wes Craven ligger bakom denna filmrulle, som blev en komet inom skräckfilmen. Den är räknad som slasherfilm, som Halloween och Friday The 13th, men den har ett annat djup och annan känsla. Den är mer psykologisk.

Trots den har snart 30 år på nacken, så är den fortfarande banbrytande, mörk, skrämmande och fantastiskt bra.

Charles Bernsteins musik bidrar till den skrämmande stämningen som Craven lyckats bra med. Fotot, de klaustrofobiska fabriksmiljöerna är en läskig miljö.

Skådespeleriet är mycket bra för att vara en skräckfilm. Johnny Depp har en biroll som Glen - ifall någon undrar.

Men det är två personer som måste lyftas upp.

Heather Lagenkamp gör den lysande rollen som Freddys ultimata nemesis; Nancy Thompson.

Och Robert Englund förstås. Han kommer alltid vara Freddy Krueger för mig.

I den här filmen är han som allra bäst. Med sitt brännskadade ansikte, rödgrönrandiga tröja, skitig hatt och det livsfarliga knivbladen på hans fingrar ger han ett skrämmande och karismatisk intryck.

I flera av uppföljarna har Krueger blivit en komisk figur, men här är han en läskig badass.

Terror På Elm Street är en klassisk och härlig skräckfilm. Det är faktiskt en av mina favoritfilmer. Kanske den allra främsta.

Betyg:           

Terror På Elm Street (remake)

  Jackie Earle Haley som Freddy Krueger.

Efter en rad uppföljare, plus en spinoff-film tillsammans med Jason Voorhees från Friday The 13th-filmerna, så tog Michael Bay och hans Platinum Dunes beslutet att göra en remake på Terror På Elm Street.

Storyn är näst intill lik originalfilmen. Det är dock förflyttad till 2010-talet, och det är helt ok. Vissa delar känns igen från klassikern, men den här filmen har fått mer om Freddys bakgrund, vad han jobbade med - och vad han egentligen gjorde för att blivit ihjälbränd av Springwoods barnföräldrar.

Jackie Earle Haley (känd från lysande Watchmen) har tagit över rollen som Freddy eftersom Englund är helt enkelt för gammal.

Men hur är Haley som Freddy? Jag tycker han är bra, han ger den klassiska skräckfilmsfiguren den arga och okomiska stilen tillbaka. Men han är inte direkt läskig heller, man vet ju typ när han kommer att uppträda.

Det är ett starkt minus med filmen, det känns lite som att det här har jag sett förut.

Rooney Mara som Nancy.

Tonåringarna ger inte heller så starkt intryck, jag fick känslan att jag inte direkt brydde mig. Utom då Rooney Mara, som tagit över Lagenkamps roll som Nancy. Hon gör faktiskt den bästa rollen i hela filmen, till och med bättre än Haley. Hon lever mycket bra in i rollen. Jag tror hon kommer att få större roller i framtiden - hon är bra.

Steve Jablonsky står för musiken, precis som han gjorde med remaken av Friday The 13th, och gör det dåligt. Jag blev inte sådär skrämd av filmen.

Vem regisserade filmen? Jo, Samuel Bayer, som gör långfilmsdebut. Han gjorde musikvideon till Nirvanas "Smell Like A Teen Spirit".

Jag är lite besviken på filmen, samtidigt som att jag förstod att den skulle vara sämre än originalet. Men den största besvikelsen var att den var så förutsägbar.

Platinum Dunes har gjort flera bra remakes, som The Texas Chainsaw Massacre.

Terror På Elm Street (remake) är inte dålig, den är sevärd. Inte minst för Haley och Mara.

Men den är den sämsta av de remakes de gjort. Tyvärr.

Betyg:       

Det blev en delad seger för både Djävulen Bär Prada och Benjamin Buttons Otroliga Liv. Filmer med ganska hög klass måste jag säga.

Djävulen Bär Prada

Denna film, som handlar om en småstadstjej som vill jobba i tidningsbranschen och blir assistent till en elak och tuff modekvinna - är som chilipeppar.

Het och färgstark.

Djävulen Bär Prada är otroligt härlig. Andrea, spelad av fantastiska Anne Hathaway, får en fruktansvärd tuff utmaning och få smaka på den stenhårda modevärlden i ledning av djävulschefen Miranda Priestly - utmärkt roll av Meryl Streep.

Många pratar om att detta är Streeps film, och naturligtvis är den det. Miranda är en bitchig och krävande kvinna. Det krävs en bra skådespelerska att spela henne och det gör Streep.

Men det är också Hathaways film. Andrea är en tuff kvinna, vågar ta utmaningen och visa djävulen att hon är att räkna med.

Filmen känns som att gå in i en stor modebutik med lyxiga kläder, den är snyggt gjord.

Detta är en modern tjejfilm, men jag roades av den rejält. Det är som Bridget Jones Dagbok möter Sex And The City.

Se den, och ta del av modevärlden och djävulskvinnor.

Betyg:           

Benjamin Buttons Otroliga Liv

Det här är en ovanlig film, som handlar om en man som föds gammal och åldras baklänges.

Brad Pitt spelar Benjamin Button med bravur.

Filmen skulle kunna jämföras med Forrest Gump i historieberättande, eftersom man får se vad som hänt på 1920-talet och fram till han blir gammal/ung.

Jag älskar filmens foto och specialeffekter. Inte konstigt att effekterna fick Oscar.

Det finns dessutom en speciell kärlekshistoria mellan Benjamin och Daisy, som åldras åt olika håll.

Cate Blanchett är en underbar skådespelerska. Hon är perfekt som Daisy, på grund av sin mogenhet.

Benjamin Buttons Otroliga Liv är en fantastisk historia, den får en att skratta, bli överraskad och känna sorg. Känslosam film. New Orleans är en underbar filmstad. Det är en av de bästa dramafilmerna jag sett. Rekommenderas varmt.

Betyg:           

En ny omröstning är på gång.

Tack för att ni läste.

Ennio Morricone och Björk får Polarpriset 2010.

Jag är inget fan av den isländska popkvinnan Björk, men det är rätt käckt att någon modern, färgstark artist får priset. Roligt.

Men ännu roligare är ändå att Morricone får priset. Han är en av historiens bästa filmmusiker.

Den sista duellen mellan Den Gode, Den Onde, Den Fule är ett klassiskt musikstycke.

Morricone har gjort musik för filmer som Once Upon A Time In America, The Thing och de två första Dollar-filmerna.

Ett annat bra exempel är de fyra temorna för de fyra starka karaktärerna i den fantastiska Once Upon A Time In The West.

Lägg gärna till Charles Bronson. EN av de mest underskattade skådisarna genom tiderna. Inte konstigt att Robert Rodriguez har Danny Trejo i huvudrollen i Machete - han har lite drag av legenden Bronson.

Sen undrar jag - kan man få Polarpriset postumt?

Det finns massor av musiker som gjort mycket för musiken, fast de inte längre är i livet.

Elvis Presley. John Lennon. Jimi Hendrix. Bryan Jones. Michael Jackson. Johnny Cash. Hank Williams. Patsy Cline. Janis Joplin. Pavarotti.

Och så vidare.

Klassiska I'm So Lonesome I Could Cry - Hank Williams

Sedan finns det ju såklart andra genrer som har fantastiska musiker, som i tv-spelens värld.

Koji Kondo är förknippad med Super Mario Bros och Legend Of Zelda.

Nobuo Uematsu är Final Fantasy-musiken personiferad.

Yoko Shimomura är kvinnan bakom musiken till Parasite Eve, Kingdom Hearts och Super Mario RPG. (källa Wikipedia)

Varför skulle ingen av dom kunna få ett sånt pris?

Det är precis som i filmens värld, utan musik så fattas själen i filmen eller spelet.

Intromusiken från Final Fantasy IX - oehört vackert.

Filmomröstningen är jämn nu. Djävulen Bär Prada verkar segra, men det är fortfarande ett par dagar kvar. Det kan hända att det blir ett annorlunda resultat.

På återseende.

Omröstning nummer två av de två filmer jag ska recensera är klar.

Det blev en delad seger av James Camerons två största filmsuccéer:

Titanic och Avatar.

Länge såg det ut som att Avatar skulle få en jordskredsseger, men det stora fartyget från 1912 kom stormseglandes.

Dags för recensionerna.

Titanic

En av historiens största filmer. Kärlekssagan om överklasskvinnan Rose och fattiglappen Jack glänser än idag. En stark romans mellan dessa två uppstår, dock kommer en skrämmande, historisk händelse att hända. Fartyget Titanic sjunker.

Det är en underbar film. Kate Winslet övertyger som Rose. Jag personligen tycker att hon skulle fått en Oscar för den rollen.

Däremot tycker jag inte att Leonardo DiCaprio passar som Jack. Han är lite för ung för rollen. Men hade filmen filmats lite senare, då kunde han passat in bättre.

Camerons regi och historieberättande är magnifik. Han har gjort stora filmer förut, men med Titanic så blev han en av de stora. Och filmen är minst 12 år gammal. Det här är en film som bara måste ses, den har stort sett allt. Det är lite ovanliga ord från mig, eftersom kärleksfilmer egentligen inte är min genre. Tre timmar med kärlek och spänning väntar.

Betyg:         

Avatar

James Cameron har varit borta länge från regissörstolen. I över tio år.

Men då plötsligt, utan förvarning, kommer han med en milstolpe i filmhistorien.

Igen.

Sagan om den rullstolsbundne soldaten Jake Sully, som i sin tur vars själ hamnar i en avatar, det vill säga en hybrid av rasen Na'vi som bor å planeten Pandora - liknar ingenting annat jag sett.

Här sätter Cameron full gas av effekter i en vacker fantasivärld som skulle komma från himmelriket.

Action? Jajamänsan.

Kärlek? You got it!

Spänning? Oh yes.

Man skulle kunna kalla Avatar för en rymd-Titanic, fast med mera action.

Storyn är kanske det svagaste kortet i filmen, möjligtvis lite klichéartat, men den är ändå väl berättad. Fantastiska roller av till exempel Sigorney Weaver.

Tre timmars filmhistoria väntar. Det här är också en film man bara måste se!

Betyg:           

Det blev en lyckad röstning av er. Tackar!

En ny omröstning skapas strax.

Det har varit ett hektiskt arbetspass på Järnboa idag.

Mina fötter värker av det där hårda betonggôlvet.

Det har inte varit så aktivt i min filmomröstning nummer två.

Två röster bara.

Visserligen så är det två olika filmer, som tur är.

Men fler röster har inte skadat.   

Nu är jag ledig en dag.

Skönt. Då kan jag spendera min tid med min underbara familj.   

Nu har jag kommit halvvägs igenom sommaren i Rune Factory: Frontier.

Det börjar att komma lite smileys och hjärtan på invånarna i byn Trampoli.

Och så har jag förstorat upp huset.

Nu har även min sambo Malin börjat spela spelet.   

Då var det dags för mina recensioner av den första omröstningen - som ni har valt.

Twilight: New Moon

Kärlekshistorien mellan människan Bella och vampyren Edward fortsätter.

Efter en händelse så beslutar sig Edward att lämna Bella, som i sin tur blir oehört ledsen och sårad. Hon blir en bra vän till den charmige indianen Jacob, som har en egen hemlighet. Dessutom lurar en mörk fara...

Uppföljaren till succén Twilight är mörkare och mer sorglig än sin föregångare.

Helt klart.

Ibland kändes det som att det blev väldigt segt i historien, det liksom stannar upp. Men den kändes samtidigt inte direkt tråkig heller, för det är en bra film i sig. Även om New Moon är lite lång.

Fröken Stewart gör fortfarande en bra roll som Bella.

Jag gillar filmens foto, den ger en stark, mörk och sorglig närvaro.

Kärleken mellan vampyr och människa är fortfarande stark.

Och slutet? Det fick mig att säga inombords - när kommer Twilight: Eclipse?

Betyg:       

Det Levande Slottet

En vacker och charmig tecknad film (anime) av Hayao Miyazaki.

Sofie, en ung kvinna som arbetar i en hattaffär får sig en otrevlig överraskning. Hon blir förvandlad till en gammal gumma i 90-årsåldern av en egoistisk häxa, eftersom att Sofie har träffat en mystisk, ung och charmig trollkarl som heter Hauru. Sofie beslutar sig att söka upp Hauru, som bor i ett slott som går.

Ett äventyr utan dess like väntar henne, bland krig, magi och underliga eldar. Allt för att göra henne ung igen. Och för kärleken.

Det Levande Slottet är en av de vackraste filmer jag någonsin sett. Miyazaki vet hur man charmar sin publik. Det är så färgglatt, och mycket fantasirikt.

En liten eldlåga som heter Calcifer, hur kan man inte älska en såpass härlig karaktär?

Filmen är dessutom väldigt rolig och spännande. Och kärleksfull.

Jag har sett filmen några gånger, och jag blir aldrig trött på den.

Jag älskar Det Levande Slottet. Det är en av mina favoritfilmer.

Den är helt klart sevärd!

Betyg:           

Jag är glad att det blev dessa två filmer, eftersom det blev ett vackert tema:

Kärlek.

Jag ser fram emot nästa gång.

VInnarna i min första omröstning av filmrecensioner är:

På första plats - helt överlägset av er röstare:

Twilight: New Moon

Men sen blev det jämnt. Men till slut kom det en film som blev tvåa.

Det Levande Slottet

Jag har skapat en ny omröstning - några titlar har varit med tidigare, medans några är nya.

Men jag tar inte med filmer jag redan har recenserat.

Recensioner på New Moon och Det Levande Slottet kommer snart.

Det är ett löfte.