Nu är den här, Malins present!

Det är en Mamegoma-säl.

Se så bedårande den är!

Den är mjuk, fluffig och riktigt kramgo.

Jag tycker att den är underbar.

Tack snälla Anna som tog sig tid för att hitta en! Vad snäll du är.

Jag är skyldig dig en gentjänst.

Det ska bli spännande att se vad Malin tycker om Mamegoma!

Det får jag skriva om på onsdag eftersom jag ska ta en tur till Avesta imorgon.

En mässa med arbetet.

Jag kommer knappt att se min älskling och min dotter imorgon.   

Upp tidigt som tusan och lägga sig sent efter resan.

Får ladda upp med några smörgåsar med något gott pålägg till som färdkost under den 30 mil långa resan.

Det blev en lyckad tur till Karlstad, vi kunde få tag på det vi ville ha.

Här är lite bilder.

Datastolen var ett lyckokast. Den andra fick vi så ont i ryggen av. Det var som att man stoppade ett hårt klot mitt i ryggstödet.

Goldeneye 007 till Wii blev jag sugen på. Nu väntar jag på morsan, som jag spelade många matcher mot för drygt tio år sen när spelet fanns till Nintendo 64. Ah, vilka minnen liksom. Jag får spela Bond när Carrie sover naturligtvis. Det vore inte så värst förebildaktigt eller hur?

Malin köpte sig jeans, och lite kläder till Carrie.

Här är en bild på piga i en nattskjorta som hon fick av mormor häromdagen. Jättesnygg!

 Pappa, vet du vad? Spöket lyser i mörkret!

Min personliga favorit var ändå toppluvan jag köpte.

Klart bedårande! Man kan vända ut och in på den, då blir den svart med gröna ränder med en liten svamp på.

Javisst ja, nu kom mina filmer från Discshop som jag beställt för två veckor(!) sen.

Filmerna var så billiga, kunde inte motstå det. Men posten slarvade bort paketet, så jag kontaktade Discshop så att de skickade ett nytt. Dagen efter kom det.

Typiskt posten.  

Tiden går fort, vår dotter Carrie blir större och större.

Busigare också visserligen, men det är så med barn.

Det är det som är charmen.

Idag är hon 18 månader, alltså ett och ett halvt år gammal.

Om ett halvår blir hon 2 år gammal.

Vår lilla flicka blir större!

(och jag blir äldre)

Carrie i gungstolen.

Övriga nyheter:

Jag skrev på ett nytt tvåårskontrakt för jobbet igår. Det känns kul att de vill ha mig kvar. Liksom ett glädjebesked.

Malin, Carrie och Kjell ska besikta bilen idag - hoppas att det går bra.

På fredag är jag ledig igen.

Men det är -22 grader kallt ute. Fy.

Januari är en månad som har varit kall, snöig och rent sagt helt vinteraktig.

Men det är så när det är vinter.

Här är bilder som får mig att le.

  Jag ligger och tar det lugnt i soffan. Carries huvud syns längst fram.

  Malin och Carrie ute och går utanför huset.

  Malins fina snölykta skiner lika vackert som hennes hjärta.

  The animals! Katana och Atlas jäser i soffan.

Carrie, hon skrattar och ler.

Carrie hoppar på en gummiboll!

Här har Carrie bäddat ned sig själv.

Se vad mysigt jag har det, mamma och pappa!

Malin tog det här fina kortet på soluppgången.  

Idag återkom jag till arbetet efter att ha varit ledig igår.

Det kom tre stora pallar som egentligen skulle ha kommit igår (den leverantören brukar se till att vi får deras varor måndagar och onsdagar) - det kanske berodde på dålig väglag.

Hur som helst, så var det bara att rycka tag i det eftersom det var utkörning till våra industrikunder idag. Så det var lite brådis.

Men det var inget problem, jag fick upp varorna som var beställda fort.

Sen kom det en stor mängd med träskruv, balkskor, hålplattor och andra dylika byggvaror. Jag tror det var 18 A4-sidor bland följesedlarna. Naturligtvis var det mesta inte inlagt ännu, för detta beställdes i måndags.

Att så mycket kom var ju att vi bytt skruvleverantör.

Det var bara att dyka i och leta. Det tog allt en arbetsdag att gå igenom så mycket artiklar - när jag gick hem sen var det en pall kvar, men det går nog fort att få upp den.

Men gissa om jag var rätt slut i skallen efteråt.

Jag råkade att ta fel skor dessutom, istället för arbetsskorna så hade jag vinterstövlarna på mig. Jag insåg det när jag var på jobbet.

Men imorgon ska jag inte göra samma misstag. Hoppas jag.

När jag kom hem så åt vi varma mackor med basturökt skinka. Det med en kopp kall Oboy Dark är helt underbart. Carrie lekte med sitt Duplo som vanligt, glad och go hon är.

Jag kände för att spela Super Street Fighter II till SNES (har det nedladdat via Virtual Console på Wii:et hemma) - vilket jag gjorde efter att Carrie lagt sig.

Jag sparkade motståndarnas rövar med fantastiska Chun-Li.

Hon är en bra nybörjarfighter, men hon är mer än så.

Flexibel, snabb och riktigt farlig.

Jag har alltid gillat henne, för hennes smidighet.

Det blev en fin avslutning på denna torsdag 20 januari.

Nu ska jag försöka ta med Atlas på en promenad och kanske sova ut inatt.

Chun-Li.

Carrie har haft det tufft på grund av förstoppningen.

Men hon är tillbaka som sitt gamla jag, fast hon skriker ibland - särskilt på nätterna.

Idag ska Carrie till sjukhuset i Torsby för att kolla upp att hon blivit bättre.

Vikt till exempel.

Hoppas hon blivit bättre så att det är nåt annat som spökar.

Hon passade på idag att pröva skor på min lediga dag.

Storfot! (Pappas stövel - höger stövel på vänster fot)

Carrie har varit lös i magen i minst åtta dagar.

Hon har varit till läkaren i Torsby förra veckan och fick diagnosen öroninflammation (igen) för hon var röd i öronen, så hon fick medicin mot detta. Det är bara det att hon var lös i magen innan dess.

Efter när medicinen var slut så var öronen okej, men hon skrek fortfarande av smärta som hon brukade göra när hon fick ont i öronen.

Vet inte hur många gånger vi tog med Carrie till sjukhuset i Torsby, men de fann inget.

Till slut så skickades det en remiss till Karlstads akutavdelning, för igår skrek så hon så fruktansvärt mycket av smärta. Det var droppen tänkte vi, nu måste hon ju ha hjälp.

När vi kom till akuten i Karlstad (efter en lång väntan i väntrummet) så träffade vi en läkare. Kollade hennes vikt, och det konstiga var att hon vägde mer i Karlstad (nästan 12 kg) än i Torsby - den vågen i Torsby visade helt fel på ett kilo.

Sen undersökte han henne med vanliga rutinundersökningar. Hon var frisk tyckte han, och då skulle han hämta en sån där "glasspinne" för att undersöka halsen.

Plötsligt så började Carrie få en sån där attack igen som fick på morgonen och runt lunch - det var som kramper, och ett fruktansvärt skrik. Det var tur i oturen, för läkaren fick se detta och undersökte henne noga.

Det blev en tur till röntgen, för att han ville att hennes mage skulle röntgas. Det kunde bero på tarmvred eller något annat.

Jag och Malin blev rent sagt livrädda.

Röntgen visade att Carrie var kraftigt förstoppad. Tjocktarmen var proppfull.

Det är allvarligt, men det är som tur att det går att bota.

Ett lavemang dessutom gjorde saken lättare igår kväll.

Jag blev lättad, men samtidigt undrar jag: Vad orsakade hennes förstoppning?

Jag skulle tro att det berodde på den där medicinen mot öronen. För hon hade haft öroninflammation ofta förra året.

Det som retar mig allra mest är att varför Torsbys sjukhus inte skickade henne till akuten tidigare. För det kunde ha slutat riktigt illa. Man läser så mycket om sjukhus-slarv och då händer det här. Jag är mycket förbannad.

Läkaren i Karlstad var mycket bra. Han såg direkt att det var något.

Nu är Carrie redan mycket bättre, fast hon är ganska mamma-sjuk.