Inlägg publicerade under kategorin Musik

Av Jerry Olsson - 27 maj 2011 21:40

Det är lite western-tema denna gång när jag ska berätta om de första intrycken av två spel jag spelat på sistone till Playstation 3.


Rango

 


Jag vann det här spelet i en rolig gissningstävling som EmmyZ hade ganska nyligen. Dessutom fick jag en tatuering på Rango som jag gav min dotter - hon blev ju tuffaste bruden i stan!

Rango är baserad på filmen med samma namn.

Det är en ren satir på den klassiska western-genren i sig, med en väldigt speciell kameleont i huvudrollen.

Spelet är barnvänligt tycker jag, och är väldigt lätt att gå in i. Det är knasigt och charmigt, dess grafiska stil bidrar till den goda stämningen. Det finns mycket skaer man ska leta efter i spelets banor, så håll ögonen öppna.

Intrycksbetyg:     och en halv.

Formkurva: Snett uppåt.   


Red Dead Redemption

   

Hade Sergio Leone gjort en westernfilm till efter Once Upon A Time In The West, hade han gjort Red Dead Redemption.

Rockstar släppte det här spelet förra året och det blev hyllat.

Det är inte så svårt att förstå än så länge.

Det påminner en del om Grand Theft Auto, men i en otroligt snygg och varm western-kostym. Jag har ridit med hästen på prärien och njutit av den vackra miljön och nynnat lite på Ennio Morricone-toner som "The Good, The Bad And The Ugly". Det är en otrolig skön frihet, och Rockstar har fått till den där Leone-känslan som jag saknat. Det här spelet kommer jag att gå djupt i framöver. Enda nackdelen så här långt är en lite svår kontroll men jag lär mig den nog ganska så småningom.

Intrycksbetyg:       och en halv.

Formkurva: Spikrakt uppåt.  


Lite bonus. Njut av den här vackra inledningen av Ennio Morricones inledning av klassikern "För Några Få Dollar Mer". (finns även på Spotify.)

Utan musiken så vore filmen halv.

Men vilken bra halva, eller hur?

 

ANNONS
Av Jerry Olsson - 23 april 2011 18:32

The Coasters var 1950-talets pajasar, med sina roliga sångröster och knäppa texter.

Musikvideon av "Along Came Jones" är egentligen rätt torr, men riktigt charmig.

Fasran hade spelat in massor av gamla videoklipp med klassiska rock n roll-artister på VHS-band i åratal.

Nu fann jag detta klassiska klipp på Youtube.

Ah, fina minnen.

ANNONS
Av Jerry Olsson - 6 april 2011 20:06

Creedence Clearwater Revival och deras numera förra detta sångare John Fogerty med sin simpla musik har fängslat mig länge.


 

John Fogerty som ung.


Jag upptäckte musiken när jag var i tonåren, i den tid jag lyssnade ofta på musik från till exempel Chuck Berry och Elvis Presley.

I skolans cafeteria spelade de en sång med Creedence. Jag tror det var "Cotton Fields", en lysande cover av Leadbellys klassiker.

Så enkel men ändå så vacker musik.

Jag sparade ihop pengar till en EP-box med massor av Creedence Clearwater Revivals sånger.

I en fin läderväska ligger det gulfärgade, fina EP-singlar.

Än i dag har jag kvar boxen....


Vad som var bra med Creedence är att jag upptäckte en massa efteråt.

Men det viktigaste var John Fogertys vassa sångröst (helt i klass med Little Richard), texter och gitarrspelande. Utan honom så var de andra egentligen riktigt tråkiga.

Men de fyllde sin funktion, det behövdes den där simpla stilen för att ha en kanonbra CCR-låt.

Men det är bara de som kunde göra det.

Ta alla som gör en cover av en Fogerty-låt. Ingen får till det där som gör låten rättvisa.

Musiken är fylld med rockabilly, blues och flower power. Ihopblandat rätt med hjärta.


Sedan splittrades ju då gruppen, som alla känner till.

Jag började att leta i farsans gamla LP-skivor med Fogerty efter Creedence. Han gjorde ett riktigt bra jobb efteråt med.

"Blue Ridge Rangers", "John Fogerty" och legendariska "Centerfield" är underbara album.

Sen kom "Eye Of The Zombie", som jag tror Fogerty innerst inne skämdes för.

Så länge som tolv år innan nästa album kom - "Blue Moon Swamp". Det albumet sålde som fan i Sverige 1997. Jag älskar den skivan.

Han har fått till ett grymt band, och än kunde han få till den där vassa rösten. Men den var visserligen inte så vass längre, men nu kunde han sjunga lugnare och vuxet.

Ett live-album kom ut året efteråt, och fina versioner av "Bad Moon Rising" och "Rockin' All Over The World" gjordes.

Ytterligare 5 år dröjde och då kom "Deja Vu: All Over Again" - lite tråkigt album dock, men titelspåret och "I Will Walk With You" är fina.


Några år sedan kom "Revival", då återvände han till där Creedence hörde hemma. Både till sin förra fiende och skivbolag Fantasy. Det har varit så mycket bråk under alla dessa år, med VD:n och sina förra bandmedlemmar....

"Revival" var Creedence med ett vassare band, med lysande Kenny Aronoff som trummis.

Det var ett bra album.

Ifjol dök nästa fina överraskning upp:

En uppföljare till "Blue Ridge Rangers", med härlig bluegrass och gästspel av Bruce Springsteen.

"The Blue Ridge Rangers Rides Again".

Skitbra album! Otippat är att han gjorde en ny version av "Change In The Weather" som var med i "Eye Of The Zombie".


Varför skriver jag om John Fogerty idag?

Jo, för ett tag sen så skrev jag en fråga till honom på Twitter.

Han hade släppt ut "Centerfield" på nytt och då fanns två "nya" låtar med:

"My Toot Toot" (äntligen!) och "I Confess".

Jag frågade honom när han spelade in den sistnämnda sången.

Han svarade på den frågan idag! Det var jävligt otippat.

Svaret var förresten i slutet av 1980-talet, alltså fem år efter "Centerfield".

Jag blev jätteglad imorse för att han hade svarat.


Jag har sett honom live en gång, i LLA i Karlstad för kanske fyra, fem år sen.

Det var en jättebra konsert.


Han må inte sjunga vasst längre, men han är fortfarande bra!


Här är tjugo fina låtar på Spotify från John Fogerty: med eller utan Creedence:

Skiva nämns om det är hans egen, annars nämns CCR (Creedence)


Keep On Chooglin' - med sitt härliga gung och bluesstuk. CCR.

I Will Walk With You - sången till sin dotter är så vacker. Från "Deja Vu."

Who'll Stop The Rain? - Den fina mixen av sången, akustisk gitarr och trumma är kärleksfullt. CCR.

Centerfield - Titelspåret är fortfarande så härlig med sitt handklappande.

Molina - "Messin' with the cherry"! CCR.

Jambalaya (On The Bayou) - Hans cover på Hank Williams klassiker är den bästa. Från "The Blue Ridge Rangers".

Green River - Aggressiv swamp-blues ala Fogerty. CCR.

Fortunate Son - Världens bästa låt. Här är John Fogerty riktigt förbannad! CCR.

The Night Time Is The Right Time - Doo-wop med inslag av Fogerty-blues är inget annat än right! CCR.

Don't You Wish It Was True - Första spåret från "Revival" gör mig riktigt glad och hoppfull. Blir du det? Lyssna på texten.

Lookin' Out My Back Door - Creedence bästa countrylåt med Fogertys röst gör denna låt så vacker. CCR.

Rockin' All Over The World (LIVE) - Originalet från "John Fogerty" finns inte på Spoti-fy, så det får bli "Preminition's" version istället. Den är också bra.

I Don't Care (Just As Long As You Love Me) - Buck Owens klassiker görs bättre av John Fogerty. Från nya "The Blue Ridge Rangers Rides Again".

Bad Moon Rising - Har man hört Creedence Clearwater Revival så har man definitivt hört denna!

Up Around The Bend - Om inte John Fogertys skrikande, vackra röst inte övertygar dig så gör gitarrspelet det. CCR.

Blue Ridge Mountain Blues - Första spåret från "The Blue Ridge Rangers" är en klassisk bluegrass-sång med banjo och fiol.

Run Through The Jungle - Creedence mest mystiska och elaka låt är grymmare med Fogertys saxofonspel(!)

Lodi - Creedence snällaste låt är fortfarande mysig.

My Toot Toot - tidigare outgiven, men jag har sett en bra musikvideo med denna klassiker. Nu finns den på nya versionen av "Centerfield".

I Confess - även denna tidigare outgiven, med sin härliga gospelstil och sväng så är denna låt bra! Även den är med i nya versionen av "Centerfield".

Av Jerry Olsson - 28 mars 2011 19:07

 


Äntligen är den tredje bilden klar.

Den här gången är det den lokala Torsby-gruppen Tortured Mind som blivit målade.

Den här var mycket svårare än vad jag trodde, men det har också varit kul.


Ska försöka börja med den fjärde bilden; ett 1800-talsporträtt av en dam i smaragdgrön klänning och rött hår.

Fortsättning följer.....

Av Jerry Olsson - 24 mars 2011 19:38

Helg och födelsedag.

Nu har helgen kommit för mig, för jag är ledig imorgon!

Det sitter fint när jag fyller 31 på lördag.


Fan, det är rätt skrämmande. Jag har ju nyss fyllt 30. Ska jag plötsligt bli 31?

Men men, det ska bli fint ändå.


Filmstjärnor som man känt till sedan barnsben lämnar oss - en efter en.

Elisabeth Taylor har lämnat oss. Hon har varit med oss länge. Så länge att hon det känns tomt när hon gått bort. Den där känslan är konstig och sorgsen.

Som när Paul Newman gick bort.

Charles Bronson.

Jack Lemmon.

Leslie Nielsen.

Heath Ledger.


Hur många legender finns det kvar? Inte så många.

Inte så många som varit med sedan 1960-talet. Eller till och med 1970-talet.

Clint Eastwood är kvar.

Burt Reynolds.

Sophia Loren.

Jon Voight.

Sidney Poitier.

Men de är gamla.

Om de försvinner - kommer de inte att bara bli saknade.

De är stjärnor som inte växer på träd.

Såna här fantastiska personer kommer inte tillbaka.

Ta väl vara på de minnen man har från deras filmer.

Nu är det då Elisabeth Taylor som gått bort.

VIla i frid, och hälsa din skådespelarkollega James Dean, som du spelade mot i Jätten, från mig.

Du är saknad.

 

Elisabeth Taylor.


Återseendet av ett älskat spel.

Jag skrev om att Final Fantasy VI skulle dyka upp på Virtual Console till Wii för et tag sen.

Nu har jag laddat ned det.

Liksom fina filmminnen, så njöt jag av de första minuterna av spelets intro.

När Terra, Biggs och Wedge står på den där klippan i sina Magitek Armors.

Och promenaden till Narsche.

I det snöovädret.

Musiken.

Bland det bästa jag hört i spelväg.

Om en Oscar skulle gå till ett spelintro, vill jag ge det till Nobuo Uematsus inledning för Final Fanatsy VI.


Men spelet då? Är det lika underbart som då?

Det är viserligen lite föråldrat i grafiken, men den är fortfarande fin för att vara till SNES.

Visst stör jag mig fortfarande på random encunters, men det är också en del av spelets charm.

I dagsläget har jag mött bläckfisken Ultros för första gången och hamnat i det där läget när man får välja mellan tre scenarion.

Nu är jag på spöktåget med Sabin, Cyan och Shadow.

Jag har återfunnit minnen från spelet.

Kefkas iskalla skratt - och hans kommentar:

"There is Sand on My Boots!"

Cyans vackra musiktema.

Terras oskyldighet och sorg.

Moggles.

Whelk.

"Seafood Soup!"

 

Final Fantasy VI har kommit tillbaka till mitt liv - jag har saknat det så mycket.

Efter den jobbiga tid som har hänt - skiner nu spelet som en vacker solstråle på mina kinder.

Välkommen tillbaka.

 

Terra från Final Fantasy VI.


Teckningsprojektet lever vidare.


Jag är nästan klar med den tredje bilden av femton - den på Tortured Mind.

Det är en riktig biff att bita i, för det är svårt.

Men jag hoppas att pojkarna blir nöjda.

Sedan blir det dags för det där 1800-talskortet med en kvinna i smaragdgrön klänning och rött hår.

Sen blir det två porträtt: Två personer jag respekterar till 100 procent. Två olika personligheter men vi har alla tre samma intresse: Tv-spel.


Men detta så inväntar jag min 31-årsdag.

Jag känner mig nostalgisk.

Av Jerry Olsson - 5 mars 2011 21:39

Nu är Andra Chansen avslutad, och Sara Vargas och The Moniker tog sig vidare.

(jag hade hellre sett Pernilla Andersson i final eftersom hennes låt var bäst ikväll)

Men hur ser det ut inför finalen?


Här är mina åsikter om varje låt som är i final:


Swingfly - Me And My Drum

Den är verkligen en annorlunda schlager. Ganska rytmisk. Jag gillar inte låten i sig, men den kan ha en stor vinstchans - eftersom man kan underskatta en sån här låt.

Betyg:     

Vinstchans:        och en halv.


Danny - In The Club

Det här är en sån här låt som lätt fastnar på hjärnan, pga den där irriterande refrängen. Räkna med den här låten på fester, och att den har en av de största vinstchanserna.

Betyg:    och en halv.

Vinstchans:         


Brolle - 7 Days and 7 Nights

Brolle har fått mig sig sin Elvis-stil i låten, och den är si o sig ok, men jag räknar inte med en stor placering i finalen.

Betyg:       

Vinstchans:     


Sanna Nielsen - I'm In Love

Sanna har en fantastisk sångröst, och sången är fin - men det här har jag hört förut! För mig är detta en stor besvikelse.

Betyg:       

Vinstchans:       


The Playtones - The King

Jag älskar ståbasen i sången, den har en del rockabilly i sig - fast det är en dansbandsgrupp som framför sången. Men visst, den fungerar bra. Men vinstchans är väldigt låg.

Betyg:       

Vinstchans:     


Eric Saade - Popular

Let's face it. Han kommer att vinna. Men seriöst Sverige. Låten är så fruktansvärt tråkig och vek. Den har en typisk svensk 2000-talsstil som är lika ute som avdankad öl. Det räcker inte med Erics unga karisma för att vinna i Tyskland. Likt Danny, får han unga tjejers hjärtan att smälta pga sitt utseende. Låten är väldigt dålig. Det står jag för.

Betyg:   

Vinstchans:           


Linda Bengtzing - E det fel på mig?

En typisk Bengtzing-låt med fart, glädje och fräckhet. På både gott och ont. Den påminner en del om hennes parodi av schlagern med Markoolio; Värsta Schlagern, men med mer tempo. Linda är en populär artist, så hennes vinstchanser är medelhöga.

Betyg:       

Vinstchans:       


Nicke Borg - Leaving Home

Äntligen en riktigt bra låt! Backyard Babies-sångaren har gjort fina ballader förut, men det här är något i hästlängd. Rösten är så stark att den går in i benmärgen. Låten blir bättre ju längre den går. Jag gissar att den får mycket bra betyg i finalen, men räcker hans tyngd mot lättviktarna Danny och Saade?

Betyg:           

Vinstchans:         


Sara Vargas - Spring för livet

Denna lugna jazzbaserade låt är en överraskning, tog sig imponerande till final. Håll ett öga på henne.

Betyg:      och en halv.

Vinstchans: Tre (smileysikonerna försvann vid detta inlägg)


The Moniker - Oh My God!

Oh My God är ordet. Han slog ut fantastiska Pernilla Andersson i Andra Chansen med sin väldigt annorlunda låt. Den är väldigt dålig, men den borde ändå gå hem i Europa på något sätt. Det här är liksom Swingfly en artist som ligger på lur.

Betyg: Ett och en halv.

Vinstchans: Tre.


Mina bedömningar är säkert väldigt fel - men så här tror jag att det kommer att se ut i finalen.

Av Jerry Olsson - 27 februari 2011 12:05

Nu har jag äntligen kommit till den sista delen av 100 intressanta musikstycken från tv-spelens underbara värld.


Här har jag lagt upp tio fantastiska bosstrider.


The Fierce Battle - Final Fantasy VI (SNES, Playstation, Game Boy Advance)

Kampen mot den mäktiga Atma är så bombastiskt och kraftfullt.


Yell Dead Cell - Metal Gear Solid 2: Sons Of Liberty (Playstation 2, XBOX)

Det här temat passar perfekt när den farlige Vamp leker katt och råtta med Raiden.


Dancing In Phantasmic Hell - Castlevania: Rondo Of Blood (Turbografx)

Castlevania-serien har några av historiens mest stenhårda bossmusikstycken. Här är ett av dom.... (där återkomsten av Carmilla från Simon's Quest upplevs)


Death Ballad - Castlevania: Symphony Of The Night (Playstation, Sega Saturn)

....och här är ett annat. Alucards fantastiska äventyr bjuder på massor av bosstrider. Det här otroliga temat gör spelet rättvisa. Jag tänker direkt på hans fight mot Draculas högra hand, Döden.


Final Bowser Battle - Super Mario Galaxy (Wii)

Sista striden mot Bowser i det här mästerverket är en enorm upplevelse. Nintendo bjuder in en otrolig orkester som förvandlar det här till en musikal.


Boss Battle 2 - Chrono Trigger (SNES, Playstation, Nintendo DS)

Det här är ett fantastiskt stycke, där man bland annat möter Masa och Mune. Några av spelets mäktiga bossar har detta slagkraftiga tema.


Boss Battle - Final Fantasy IV (SNES, Playstation, Game Boy Advance, Nintendo DS)

Av alla dessa otroliga bosstrider Final Fantasy bjuder på, så är detta min personliga favorit.


Boss Battle - Legend Of Zelda: Majora's Mask (Nintendo 64)

Jag gillar det här kraftiga bosstemat bättre än Ocraina Of Times variant. Musiken berättar att man har tagit en lång väg för att komma till bossen, vilket resulterar i musikens slagkraft.


Fight Against An Armored Boss - Super Mario RPG (SNES)

De mer tuffare bossarna som har de sju stjärnorna är mycket svåra. Det här temat har en härlig bas. Musiken är rolig, tuff och medryckande.


Boss Battle - Final Fantasy IX (Playstation)

Det här kraftfulla, energirika bosstemat passar perfekt till Final Fantasy IX, (det bästa spelet i serien till Playstation) eftersom det har så häftiga bosstrider. Fan, nu blev jag ju sugen på att spela spelet igen.


Nu är jag klar med det här roliga projektet.

100 fantastiska musikstycken från tv-spelens underbara värld.

Tack så mycket för att ni följt med mig under resans gång.


Här är den totala listan:

1. Racing och annan sport.

2. Super Mario.

3. Den sista fantasin.

4. Zeldas legend.

5. Knasiga och underliga spellåtar.

6. Capcom + Mega Man.

7. Kvalité med Konami.

8. Personliga favoriter.

9. Musik från spel jag aldrig testat.

10. Häftiga bosstrider.

Av Jerry Olsson - 21 februari 2011 19:53

Nu har jag hoppat upp på sadeln igen - det är dags för del nio av de tio temorna av 100 intressanta spelmusikklipp.

Den här listan har varit svår att skriva.

Men efter att ha fått tips från vänner på nätet - och att hittat ett par låtar själv, har jag fastställt en lista på tio fina musikbitar från spel jag inte testat.


Här är de tio tv-spelslåtar jag valt ut:


Extensive Forest Green - Ys Seven (PSP)

Det här är både avslappnade och medryckande på samma gång. Sån här vacker musik borde spelas oftare i olika sammanhang.


Opening Theme - Legend Of Mana (Playstation)

Jag hade läst i en gammal Super Play-tidning att det fanns ett spår i det här visuellt vackra spelet där någon sjöng svenska. Här är det. Det är charmigt och vackert.


Stage 1 - Journey Of Silius (NES)

Det är ett NES-spel jag missat. Av en slump, fann jag den här tonen i ett forum på Loading.se. Den är tuff som fasen. Att 8-bitsmusik kan vara så medryckande och väl gjord?


Another Maruble - Chrono Cross (Playstation)

Det är som att Chrono Trigger möter Howard Shore. Jag säger bara, det är så otroligt vackert.


Fragments Of Sorrow - Kingdom Hearts (Playstation 2)

Det stora mötet mellan Final Fantasy och Disney blev en megasuccé. Jag har aldrig prövat spelet, men det här spåret låter precis som vacker, klassisk Final Fantasy.


Meridian Child - Seiken Densetsu 3 (SNES)

Det hyllade spelet som är uppföljaren av Secret Of Mana är troligtvis det spel som aldrig lämnat japansk mark - som folket suktar efter mest. Det här vackra spåret skiner som en vacker fés sång. Helt ofattbart att det inte dök utanför Japan.


Isolated Island Consigned To Oblivion - Ys Seven

Den börjar allvarligt, och sen bjuder det här fantastiska spåret på vacker flöjtmusik. Men ändå är den kraftfull. Helt fantastisk.


Ancient Ruins - Legend Of Zelda: Oracle Of Seasons (Game Boy)

Jag har spelat Oracle Of Ages, men aldrig dess tvilling. Denna bossbana - tror jag - går i samma fina fotspår som Link's Awakening.


Remembrance - Vagrant Story (Playstation)

Det är ett kort spår men vad det får mina armhår att rysa.


Odin Sphere´s Theme - Odin Sphere (Playstation 2)

Denna vackra tons avslutning är så oehört starkt. Jag tror det här är väldigt mysigt att spela - grafiken ser så fantastisk ut.


Då har jag spikat tio fantastiska sånger från spel jag inte prövat.

Jag vill skriva ett tacktal för fölajnde personer:

Tack, fröken Ekberg för din inspiration av den magiska musiken från Kingdom Hearts. Jag får pröva det spelet en vacker dag.

Tack, snälla Anna för din goda smak av vacker spelmusik. Det blev två stycken från Ys Seven - jag skulle säkert ha valt fler för det var ett magnifikt soundtrack.


Jag måste ju säga, det här var det svåraste temat hitills. Men med lite tur och mycket hjälp så fann jag till slut en fin lista.


Så här långt:

1. Racing och annan sport.

2. Super Mario.

3. Den sista fantasin.

4. Zeldas legend.

5. Knasiga och underliga spellåtar.

6. Capcom + Mega Man.

7. Kvalité med Konami.

8. Personliga favoriter.

9. Musik från spel jag aldrig testat.

10. Häftiga bosstrider. (kommer snart)

Översättning/translate

Fråga mig

2 besvarade frågor

Vem fan är jag?

Mina alster.

Släng in din röst här

Vilken av mina 15 teckningar i mitt projekt är din favorit?
 Is-kvinnan. (fri hand)
 Carrie.
 Tortured Mind.
 1800-talskvinna i grön klänning.
 "Miss Firefly".
 Avgrundsvrål.
 Amaterasu.
 Ritualist från Guild Wars.
 Timmerstuga med rådjur.
 Mekanisk T-Rex och eldsprutande flodhäst.
 DK och DK Jr i retrostil + Mario.
 Vivi.
 Gregg.
 Tingle.
 Emma och Mathilda.
 (Bonus) Rosalina.

Senaste inläggen

Hur många som luktat i min blogg

Kategorier

Bra bloggare

Ställen jag gärna sätter min fot i.

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2011
>>>

Arkiv

Följ bloggen

Följ silversoul med Blogkeen
Följ silversoul med Bloglovin'

RSS - vad fan än det är.

Sök i bloggen

Tidigare år

Boken man skriver skit i


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se