Nintendos Wii har varit en storsäljare i flera år, med sin röreslekänsliga kontroll som dragplåster.

På gott och ont.

Nintendo har gjort en episk grej, med ett nytt sätt att se på spel.

Men det har ett pris.

Flera tredjepartstillverkare släppte väldigt lite spel på konsolen pga den sämre grafiska prestandan, plus att Wii inte har HD.

Onlineläget var inte heller det bästa, med dessa fruktansväda Friend Codes.

Istället gjordes det en massa onödiga spel som malplacerade den här röreslekänsligheten - i fantasilösa partyspel.

Wii gick miste om stora spel som Bayonetta, Red Dead Redemption och Street Fighter IV.

Trots detta så sålde Wii bra - tack vare sina partyspel som fungerar bra.

Mario Kart Wii. Wii Play. Wii Sports.

Men också många fina plattformspel som Super Mario Galaxy 1 och 2, Donkey Kong Country Returns, och naturligtvis äventyret Legend Of Zelda: Twilight Princess. (som i sin tur var en ren Gamecube-konverting)

Med stora intäkter, så har Wii tagit Nintendo tillbaka till de stora efter Nintendo 64 och Gamecubes "förluster" mot Sony och Microsoft.

Men nu har det gått mer än fem år.

Sony har släppt Move.

Microsoft har släppt Kinect.

Sifforna har gått uppåt kraftigt, särskilt för Playstation 3.

Hur ser framtiden för Wii ut?

Xenoblade kommer till Europa snart och det är en riktigt god nyhet.

Senare i år släpps Legend Of Zelda: Skyward Sword.

   Xenoblade

  Legend Of Zelda: Skyward Sword

Men sen då?

Nintendo har släppt nästa bärbara konsol - väldigt kort efter Nintendo DSi - Nintendo 3DS.

Nu kommer de lägga all krut på den nya bärbara konsolen ett bra tag.

Och när de lanserar Virtual Console till 3DS, då stryps släppen till Virtual Console till Wii tror jag. Jag tror det kommer att bli fallet, för det märks att det har blivit svalare intresse för deras Wii.

Jag kommer inte ens ihåg vad de släppt för något till WiiWare senast.

Vad Nintendo bör göra nu är att släppa nästa konsol. De planerar garanterat den nu, men ett släpp vore ett starkt drag.

Men vad ska de göra för att få tillbaka sina gamers?

Det här skulle jag vilja - och inte vilja.

* HD vore ett stort krav.

* 3D är inte ett måste, tycker jag.

* Satsa på nya spelserier. Jag älskar Mario, Link, Samus - men när gjorde en ny serie sist? Wii Sports räknas ej.

* Ska de göra nya spel i sina klassiska spelserier, så släpp gärna spel som man kan göra egna banor (Super Mario) och kanske palats? (Legend Of Zelda)

* De måste ligga steget före denna gång. Inte efter. Nintendo 64: inte CD. Gamecube: Ingen hårddisk eller förmåga att se film. Wii: Ingen HD eller förmåga att se film.

Wii är en fantastisk konsol på många vis. Det är därför jag skrev denna blogg, för jag känner att det är dags att göra något nytt, Nintendo.

Jag har haft fina minnen med Wii.

Här är mina topp fem-minnen:

5. Punch Out till Wii var en frisk fläkt. Klokt av dom att använda sig av den klassiska kontrollstilen.

4. Super Mario Galaxy. Fortfarande ett av Wiis starkaste spel.

3. När Final Fantasy VI dök upp till Virtual Console.

2. Rune Factory: Frontier är det spelet jag spelat mest på Wii. För dess beroendeframkallande grepp!

1. Super Mario RPG dök äntligen upp till Europa - till Virtual Console.

Med dessa ord nämnda, så önskar jag Nintendo lycka till med 3DS, och ge Wii ett värdigt avslut det förtjänar.

Nu hr det blivit dags för veckans speltriss - som faktiskt är riktigt roligt att delta i.

Denna vecka har EmmyZ beslutat sig för att vi ska köra med:

Färglöst.

Det första jag tänkte på var något svartvitt - och det finns spel som har svartvitt i sig.

Limbo är ett av de starkaste alternativen, men det är ett för enkelt förslag.

Här är mina förslag till färglöst:

Färglösa bakgrunder.

World Of Goo - Corporation där man ska bygga så högt man kan med sina Goos, är en färglös plats. Men riktigt härlig.

Donkey Kong Country Returns: Foggy Fumes är en väldigt smog-rik plats med gaser, rök och mörker. Färgerna är väldigt färgsvaga i tråkigt brunt, grått och svart. Men banan är en utmaning.

Castlevania II - Simon's Quest: Staden Yomi, innan slottet Castlevania är en död stad. Grå och riktigt skittråkig. Det kanske beror på den läskige greve Dracula som väntar på sin ring, sin nagel, sitt öga, sitt revben och sitt äckliga hjärta.....

Det var det. Riktigt färglöst.

Det här är första gången jag prövar på en speltriss, signerat EmmyZ.

Denna vecka är temat Go Green - dvs något i grönt inom spelvärlden.

Det här är mitt simpla försök:

Spelfigurer klädda i grönt!

Den kloke och tystlåtne magikern Cinnamon från Rune Factory: Frontier.

  Den hårde Guile från Street Fighter-serien passar jättefint i militärgrönt.

The man in green! Allas vår Luigi, broder till självaste Mario.

Jag ska försöka skriva om de första intrycken av fem stycken Playstation 3-spel.

Det här är inga recensioner eftersom jag precis börjat att spela dom - men intryck ska jag försöka att beskriva.

De fem spelen är:

Grand Theft Auto 4

Alla känner till Grand Theft Auto, så jag behöver inte gå in på detaljer.

Mitt intryck för spelet är att det är väldigt stort, med en enorm frihet i Liberty City.

Det är väldigt våldsamt, och svordomarna haglar precis som i en gangsta-actionfilm.

Jag tycker det är rätt lätt att finna i stan med radarn, men det är mycket man ska ha reda på.

Det roligaste är att köra bil och cruisa i stan.

Intrycksbetyg:        och en halv.

Formkurva: Snett uppåt.   

   Bayonetta

Platinum Games har gjort ett riktigt actionfyllt spel med lack och läder.

Det är riktigt sexistiskt, men det övervägs av det härliga actionaktiga stil spelet har. Mycket komboknapp-tryckande och trixande. Det är enkelt att spela så här långt, så det blir inte tråkigt. I detta fall så är det mycket blod, svordomar och sexuella (och överdrivna) akrobatkonster.

Spelets styrkor är kontrollen och det tunga actionstilen.

Svagheten är att det är sexistiskt, och för tunga svordomar.

Intrycksbetyg:         

Formkurva: Snett uppåt.   

Little Big Planet 2

Jag har tittat på när svågern spelade ettan, och det såg riktigt kul ut.

Så jag passade på att skaffa tvåan.   

Världen i Little Big Planet ser så stort ut - det är fullt med detaljer som jag missar när jag går igenom de vackra plattfromsbanorna.

Det är faktiskt charmigt att ge Sackboy ansiktsuttryck, för han är ju gullig.

Nu har jag inte hunnit så värst mycket med spelet - men jag kommer nog att finna dess storhet.

Dessutom är ju det enda PS3-spelet som min dotter få se på, eftersom det ser mycket färgglatt ut, och är mycket snällare än de andra fyra spelen....

Intrycksbetyg:       

Formkurva: Stabil.   

   Castlevania - Lords Of Shadow

Jag älskar Castlevania-spelen, så det här var ju tvungen att inskaffas.

Grafiken är ju helt bedårande, det doftar ju härlig Dracularövsparkar-stil av det hela.

Som i Bayonetta, så är det en massa komboattack-knapptryckningar, fast inte lika intensivt. (ännu?)

Patrick Stewart (ja, Charles Xavier i X-Men) har en härlig berättarröst.

Blod har ju alltid funnits i Castlevania, och här sparar Konami inte på det. Här rinner hinkvis med blod. På gott och ont.

Det härliga med spelet är att det verkar ha det mytologiska som jag älskar med Belmont, Dracula och det stora slottet....

Intrycksbetyg:         

Formkurva: Uppåt.   

   Valkyria Chronicles

Jag sparar det bästa till sist.

SEGA ligger bakom ett av de vackraste spel som jag har sett.

Det här är ett strategispel som utspelar sig i det andra europeiska kriget.

Jag får intrycket att titta på en vacker animéfilm när jag spelar spelet, med dess otroliga stil.

De gånger jag spelat det, så ska man strategiskt välja sina trupper med visdom för att utplåna fienden innan de gör vice versa.

Jag har dock fått problem med en stridsvagn....

Men det här ska jag följa!

Jag är så imponerad av spelets stil, och det ska bli kul att fortsätta resan.

Intrycksbetyg:          och en halv.

Formkurva: Uppåt.   

Utav de fyra spelen så är Little Big Planet 2 det mest barnvänliga, för de andra är väldigt våldsamma.

Bayonetta är väldigt vulgärt men vinner på dess kontroll och action.

Castlevania - Lords Of Shadow har seriens mystik kvar, och GTA4 är ungefär som man är bekant med spelserien.

Valkyria Chronicles är hittils det bästa spelet av de fem, för det är som en blixt från en klar himmel.

Fullständiga recensioner av spelen är att komma, så det här var inte recensioner.

Utan intryck.

Och de är goda.

Jag tänker fortsätta resan bland dessa blivande klassiker.

Nu är äntligen teckning fem klar!

Den här gången är det ett porträtt på en fantastisk bloggerska och skribent:

Fröken "Firefly".

(jag tänker inte nämna hennes riktiga namn - bara så ni vet.)

När jag började med det här projektet, fick jag ett mail av henne och hon frågade om jag tecknar porträtt.

Visst gör jag det.

Då fick jag den hedersamma uppgiften att teckna av hennes porträtt.

Jag var faktiskt riktigt nervös för det här är en person jag respekterar till fullo.

När jag var klar med denna utmaning, så skickade jag ett mail till henne.

Och hon gillade den!

Då kunde jag pusta ut.

Dessutom fick jag tillstånd av henne att visa upp teckningen här på min blogg.

Tack så mycket fröken "Firefly" för denna ära.

Det har varit roligt!

Härnäst är det ett porträtt till som ska målas - på en annan färgstark figur: Avgrundsvrål!

Nu ska jag göra en lista på mina favoritspel....

...men vänta nu?

Har jag inte gjort en?

Jo, jag har ju en 100-toppslista, men den ska jag skrota.

Istället kommer nu en lista på 31 fantastiska spel.

Här kommer först 26 stycken - utan inbördes ordning innan topp fem:

 i bild: Super Mario World (SNES)

Wonderboy III: The Dragon's Trap (Master System)

Boulder Dash (Commodore 64)

Super Mario World 2: Yoshi's Island (SNES)

Metal Gear Solid (Playstation)

Legend Of Zelda: Majora's Mask (Nintendo 64)

Rune Factory: Frontier (Wii)

Resident Evil 2 (Playstation, Nintendo 64)

  i bild: Conker's Bad Fur Day (Nintendo 64)

Super Mario RPG (SNES)

Secret Of Mana (SNES)

Castlevania: Symphony Of The Night (Playstation)

Mega Man II (NES)

Kid Icarus (NES)

Harvest Moon: Friends Of Mineral Town (Game Boy Advance)

   i bild: Castlevania: Rondo Of Blood (Turbografx)

Banjo-Kazooie (Nintendo 64)

Mega Man 9 (Wii, Playstation 3, XBOX360)

Paper Mario: The Thousand Year Door (Gamecube)

Legend Of Zelda: The Wind Waker (Gamecube)

Donkey Kong Country (SNES)

Perfect Dark (Nintendo 64)

New Super Mario Bros Wii (Wii)

i bild: Tetris (multi)

Metroid Prime (Gamecube)

Super Mario Galaxy (Wii)

Här är topp fem, med kort text:

5. Final Fantasy IX (Playstation)

Mitt favorit-RPG på Sonys Playstation. Det återvände till rötterna från NES- och SNES-eran med magi, nostalgi och mindre futurism. Här finns starka figurer som min älsklingstrollkarl Vivi. Och på bilden; Beatrix.

4. Super Metroid (SNES)

Tredje äventyret med Samus Aran är ett stort, mystiskt och magnifikt sci-fispel.

Man känner nästan det där kalla duggregnet när Samus återvänder till Zebes yta.

Lägg till stora bosstrider och ett grymt soundtrack så har vi ett mästerverk.

3. Legend Of Zelda: A Link To The Past (SNES)

Det bästa Zelda-spelet står sig bra än idag. Vackra färger i grafiken, ett underbart soundtrack och en svårslagen resa igenom gör så att jag spelar gärna detta när jag är 70.

2. Final Fantasy VI (SNES, Playstation, Game Boy Advance)

Jag spelar detta nu. Än håller detta älskade spel måttet med sin episka story, kristallklara musik och sina starka karaktärer.

En vän har funnit tillbaka. Men det är bara ett som är lite bättre....

1. Chrono Trigger (SNES, Playstation, Nintendo DS)

...och det är äventyret med Crono, Frog, Lucca och de andra.

Square pressade ihop the best of the best och ut kom ett mästerverk med bland det vackraste grafik jag sett i 16-bitssammanhang.

Musik som klingar av perfektism.

En väldigt genomarbetad tidresa.

En groda i skinande rustning med stor heder.

Det är briljant.

Jag skulle kunna tänka mig att placera Squares två mästerverk Final Fantasy VI och Chrono Trigger på en delad första placering, men det är något med Chrono Trigger som tilltalar mig lite mer. Bara lite.

Och det var det. Mina favoritspel just nu. 31 stycken.

Jag känner mig rätt nöjd med listan.

Helg och födelsedag.

Nu har helgen kommit för mig, för jag är ledig imorgon!

Det sitter fint när jag fyller 31 på lördag.

Fan, det är rätt skrämmande. Jag har ju nyss fyllt 30. Ska jag plötsligt bli 31?

Men men, det ska bli fint ändå.

Filmstjärnor som man känt till sedan barnsben lämnar oss - en efter en.

Elisabeth Taylor har lämnat oss. Hon har varit med oss länge. Så länge att hon det känns tomt när hon gått bort. Den där känslan är konstig och sorgsen.

Som när Paul Newman gick bort.

Charles Bronson.

Jack Lemmon.

Leslie Nielsen.

Heath Ledger.

Hur många legender finns det kvar? Inte så många.

Inte så många som varit med sedan 1960-talet. Eller till och med 1970-talet.

Clint Eastwood är kvar.

Burt Reynolds.

Sophia Loren.

Jon Voight.

Sidney Poitier.

Men de är gamla.

Om de försvinner - kommer de inte att bara bli saknade.

De är stjärnor som inte växer på träd.

Såna här fantastiska personer kommer inte tillbaka.

Ta väl vara på de minnen man har från deras filmer.

Nu är det då Elisabeth Taylor som gått bort.

VIla i frid, och hälsa din skådespelarkollega James Dean, som du spelade mot i Jätten, från mig.

Du är saknad.

Elisabeth Taylor.

Återseendet av ett älskat spel.

Jag skrev om att Final Fantasy VI skulle dyka upp på Virtual Console till Wii för et tag sen.

Nu har jag laddat ned det.

Liksom fina filmminnen, så njöt jag av de första minuterna av spelets intro.

När Terra, Biggs och Wedge står på den där klippan i sina Magitek Armors.

Och promenaden till Narsche.

I det snöovädret.

Musiken.

Bland det bästa jag hört i spelväg.

Om en Oscar skulle gå till ett spelintro, vill jag ge det till Nobuo Uematsus inledning för Final Fanatsy VI.

Men spelet då? Är det lika underbart som då?

Det är viserligen lite föråldrat i grafiken, men den är fortfarande fin för att vara till SNES.

Visst stör jag mig fortfarande på random encunters, men det är också en del av spelets charm.

I dagsläget har jag mött bläckfisken Ultros för första gången och hamnat i det där läget när man får välja mellan tre scenarion.

Nu är jag på spöktåget med Sabin, Cyan och Shadow.

Jag har återfunnit minnen från spelet.

Kefkas iskalla skratt - och hans kommentar:

"There is Sand on My Boots!"

Cyans vackra musiktema.

Terras oskyldighet och sorg.

Moggles.

Whelk.

"Seafood Soup!"

Final Fantasy VI har kommit tillbaka till mitt liv - jag har saknat det så mycket.

Efter den jobbiga tid som har hänt - skiner nu spelet som en vacker solstråle på mina kinder.

Välkommen tillbaka.

Terra från Final Fantasy VI.

Teckningsprojektet lever vidare.

Jag är nästan klar med den tredje bilden av femton - den på Tortured Mind.

Det är en riktig biff att bita i, för det är svårt.

Men jag hoppas att pojkarna blir nöjda.

Sedan blir det dags för det där 1800-talskortet med en kvinna i smaragdgrön klänning och rött hår.

Sen blir det två porträtt: Två personer jag respekterar till 100 procent. Två olika personligheter men vi har alla tre samma intresse: Tv-spel.

Men detta så inväntar jag min 31-årsdag.

Jag känner mig nostalgisk.

Nintendos Virtual Console har bjudit på många otroliga överraskningar under åren: Super Mario RPG, Castlevania: Rondo Of Blood, Ogre Battle och Sin & Punishment.

Nu är det dags igen:

Final Fantasy VI.

Final Fantasy VI!

Är det sant?

Ja! Det här spelet har jag längtat efter i flera år. Att få spela det på en Nintendo-konsol utan emulator, det är som en dröm.

Jag blev förälskad i spelet när jag prövade det för första gången. Och min kärlek för Final Fantasy VI är lika stark som för många år sen. Kanske starkare.

Terra. Celes. Locke. Edgar. Sabin. Cyan. Gau. Setzer. Strago. Relm. Shadow. Umaro. Mog. Gogo. Så fantastiska hjältar.

Kefka - den förbannade fanskapet. En perfekt spelskurk man älskar att hata.

Flera timmars spelunderhållning är att vänta. Tack, underbara SquareEnix för att släppa ut detta spel i dess originalform - fast översättningen inte är lik den japanska - till Europa!

(det kommer att heta Final Fantasy III eftersom det är en ren import från USA.)

Terra, hälften människa, hälften Esper. En magisk och fantastisk spelhjältinna.