silversoul

Bubblare: Taxi Driver, Hitta Nemo, Rocky IV

9. The Good, The Bad And The Ugly

Dela · Kommentera (1)

Världens bästa 30 filmer genom tiderna: Plats 8.

Kommentera

Av Jerry Olsson - 13 december 2010 20:34

Listan, den bara minskar och minskar med filmer som är kvar.

Den fylls sakta och säkert, och nu är det dags för filmen på plats 8.

Det här är en film som uppskattas av många.

Här är filmens motivering:

"En ännu bättre uppföljare av den gamla, klassiska filmtriologin med mörker och allvar bland det fantastiska."

På plats 8 av världens bästa filmer är:

Star Wars - Episode V: The Empire Strikes Back

Håll med att den här postern visar att filmsagan blir mer och mer allvarlig och mörkare.

George Lucas filmsaga fortsätter på isbelagda Hoth, där rebellerna gömmer sig från Imperiet. Redan efter den klassiska filmtexten, visar sig att The Empire Strikes Back att "nu jävlar menar vi allvar".

AT-AT-walkers på Hoth.

Bildspråket är inte lika lekfullt som i A New Hope, visst är det fantasifullt, men mera moget för att säga.

Man får se många spännande platser, som isplaneten Hoth, den träsklika Dagobah och Molnstaden.

Alla ställen är vackra, men de utgör dödliga hot - det visar hur allvarlig och mörk den här filmen är.

Filmens soundtrack är minst lika klassisk här som i föregångaren.

Lyssna gärna på det här klippet (från cirka 4.00 och framåt) från slaget vid Hoth och AT-AT-walkers (kalvar som vi kallade dom när vi var små)

John Williams vet hur man kan skapa pampig slagsmusik.

Det växer olika sorts relationer i The Empire Strikes Back.

Känslor mellan Han Solo och princessan Leia börjar blomma fram.

Det får mig att tänka på scenen när Han Solo sänks ned i karbonit på Molnstaden.

Chewbaccas sorgsna vrål får en att bli lite tårögd. Ärligt.

Luke Skywalker vill lära sig mer om Kraften och söker efter Jedimästaren Yoda.

(Yoda är morsans personliga favoritfigur i Star Wars)

Här får Luke lära sig det den hårda vägen. När jag var yngre tyckte jag att det var sega scener som sänkte filmen, men nu tycker jag att de är oehört viktiga.

Frank Oz är lysande som Yodas röst. Den här figuren borde fått en Oscar för sitt intryck.

Yoda.

Darth Vader är ännu ondare i den här filmen och har ett mål - att söka upp Luke Skywalker och tänker ta till vilka medel som helst för att få tag på honom.

Deras ljussabelstrid på Molnstaden är mycket dynamisk och kraftig. Dess slut är viktig för hela filmserien.

När jag var liten, tyckte jag att det här var den sämsta filmen i serien för att den var så seg.

Men nu tycker jag faktiskt annorlunda.

Den har ett starkt djup för att vara en science fiction-film.

Att den är bättre än A New Hope visar att det här är en film som åldras med heder och ära. 30 år gammal.

Irvin Kershner regisserade mycket väl - må han väl vila i frid eftersom han dog nyligen.

Kraftens mörka sida hindrar inte att The Empire Strikes Back hamnar på plats 8 av världens 30 bästa filmer.

Listan så här långt:

8. Star Wars - Episode V: The Empire Strikes Back

10. Oh Brother, Where Art Thou?

Bubblare: Taxi Driver, Hitta Nemo, Rocky IV

10. O Brother, Where Art Thou?

Dela · Kommentera

Världens bästa 30 filmer genom tiderna: Plats 9.

Kommentera (2)

Av Jerry Olsson - 11 december 2010 15:42

Den här filmen på plats 9 är en film som tar en stund att se på, för den är rätt lång.

Här är filmens motivering:

"Tre män. Tre färgstarka karaktärer. En skattjakt som utspelas sig i det amerikanska inbördeskriget med doft av spagetti."

På plats 9 av världens bästa filmer är:

The Good, The Bad And The Ugly

Sergio Leones tredje Dollar-film är den bästa av de tre. Den är dessutom den bästa westernfilm som gjorts, i hård konkurrens med Once Upon A Time In The West.

Tre revolvermän, med tre olika stilar, är på jakt efter samma mål. En skatt som gömts av en sydstatare.

Den här filmen är fylld med färgstarka intryck och uttryck. Fotografin lyser sitt starka språk här. Den får scenografin att bli väldigt livfull, fast det här är en rätt skitig film. Det är inte direkt Bröderna Cartwright med dess "fina" stil. Nej, Leone visade western från dess skitiga sida med klass.

De tre revolvermännen är tre färgstarka figurer.

Clint Eastwood är mannen utan namn (den gode) för tredje gången. Han gillar att göra livet surt för Tuco (den fule). Han är en man med en räv bakom örat. Det är definitivt Clint Eastwoods paradroll och den bästa han gjort.

Tuco är filmens clown - fantastisk roll av Eli Wallach - men han är ändå en farlig revolverman. Han har en förmåga att hamna i de taskigaste knipor, bland annat hängningar och dylikt. Men som alltid tar han sig ur knipan.

Angel Eyes (ironiskt nog den onde) är filmens riktiga skurk. Tuco är visserligen en stor del skurk, men Angel Eyes är en ond fan. Han är den som först är på jakt efter skatten, och låter inget stå i hans väg. Lee Van Cleef var gjord för den här rollen. Han är en mycket farlig figur.

Filmen har ett grymt soundtrack, all heder åt Ennio Morricone som vann Polarpriset i år.

Finns det någon som kan glömma det klassiska introtemat?

Lägg gärna märke på att alla tre huvudpersonerna har olika musikteman.

The Good, The Bad And The Ugly är en lång film. För lång säger vissa.

Men det tycker inte jag.

Den är en kulturskatt och förtjänar att ses från början till slut.

Få gärna tag på DVD-versionen av filmen (antar att BluRay-versionen också går bra) eftersom den är mycket längre, helt oklippt.

Med dessa ord väl valda, så spikar jag The Good, The Bad And The Ugly på plats 9 av världens 30 bästa filmer.

Listan så här långt:

9. The Good, The Bad And The Ugly

Bubblare: Taxi Driver, Hitta Nemo, Rocky IV

Dela · Kommentera (2)

Världens bästa 30 filmer genom tiderna: Plats 10.

Kommentera (1)

Av Jerry Olsson - 6 december 2010 19:23

Filmen på tionde plats av världens bästa 30 filmer är hyllad av både kritiker och tittare.

Det är inte så konstigt.

Här är motiveringen på denna klassiker:

"Blanda ihop Odyssén tillsammans med den amerikanska södern och bluegrass, så får man till en skattjaktfilm med fantastiskt soundtrack."

På plats 10 av världens bästa filmer är:

O Brother, Where Art Thou?

Bröderna Coens kultförklarade version av den legendariska sagan Odyssén.

Tre fångar rymmer från ett sydstatsfängelse och ska på skattjakt - i den amerikanska depressionstidens hetta.

På vägen dit stöter de på underliga saker och faror - dessutom blir de oplanerat hjältar.

Det här är en riktig fullträff från Coens sida, inte minst efter den överskattade Fargo, som jag tyckte var seg.

Man kan inte tro att den baseras på den grekiska sagan, men det finns saker som bevisar det; till exempel sirener och en cyklop. (fast inte som i sagan förstås)

Filmen har ett så utsökt foto, hela filmen är som att titta på ett levande sepia-fotografi.

O Brother, Where Art Thou? har fantastiska skådespelare. Holly Hunter och John Goodman syns som biroller.

Tim Blake Nelson och John Turturro är de två hantlangarna Delmar och Pete. Härliga filurer.

George Clooney briljerar som ledaren Everett. Den här skådespelaren är en omtyckt skådespelare, framför allt av kvinnorna. Men han vågar ta på sig annorlunda roller, precis som Brad Pitt gör. Rollen som Everett (som är besatt av hårnät och hårkrämen Damper Dan) är hans allra bästa.

Det jag älskar mest med filmen, förutom dess manus och stil, är soundtracket.

Det är som att bluegrass och gospel har fått sig en sorts återuppståndelse.

Det är bedårande. Inte konstigt att det var en storsäljare i USA.

Det här klippet, där fångarna tillsammans med en svart gitarrspelare ska spela in ett ljudspår är en riktig höjdare;

Härligt!

O Brother, Where Art Thou? är en sån här film som är perfekt gjord, och med tajming. Den känns aldrig tråkig. Jag blir varm av den.

Plats 10, bra jobbat bröderna Coen!

Listan så här långt:

10. O Brother, Where Art Thou?

Dela · Kommentera (1)

Världens bästa 30 filmer genom tiderna: Några bubblare.

Kommentera

Av Jerry Olsson - 4 december 2010 10:52

Jag har kommit så långt att det är snart dags för topp 10. (utav de 30 bästa filmerna genom tiderna)

Innan jag tar upp det, så tänker jag nämna några bubblare - det vill säga filmer som är just utanför listan. Anledningarna är många, till exempel så är de ersatta med filmer som nyligen kommit upp på listan.

Men i framtiden kanske de dyker upp igen. För de här filmerna är så bra, så de förtjänar att nämnas.

Jag tar upp tre stycken denna gång, och nämner ytterligare tre när det är dags för "medaljstriden av tre i topp".

Här är tre stycken bubblare - och det är utan inbördes ordning:

Taxi Driver

Martin Scorseses hårda och legendariska New York-drama med Robert De Niro. Den har nämnts som en av 1970-talets bästa filmer, och det är just vad Taxi Driver är. Stilbildande. Hård. Klassisk. Se den.

Hitta Nemo

Jag såg den här filmen igår faktiskt, på Disney Channel. Det var ett tag sen jag såg den, och än i dag så är det klart en av de vackraste filmerna jag någonsin sett. Aldrig har havet sett så färgglad och levande ut. En fars tappra kamp mot havet för att finna sin son är helt gripande. Men den är också riktigt rolig.

Rocky IV

Rocky IV? undrar säkert många. Den första Rocky-filmen är helt klart den mest klassiska filmen Stallone gjort, men det är något med den fjärde filmen som fångar mitt intresse. Det kan bero på den härliga 1980-talskänslan som den utger, en sån känsla som aldrig kommer tillbaka i filmväg. Dolph Lundgren är ikonisk som sovjetisk slagsmaskin.

Med dessa filmer nämnda, men ej glömda, så ska jag strax fortsätta vidare med resten av världens bästa 30 filmer genom tiderna, med filmen på tionde plats.

Dela · Kommentera

Världens bästa 30 filmer genom tiderna: Plats 12.

Kommentera

Av Jerry Olsson - 27 november 2010 15:55

Nu har turen kommit en av de mest kända filmerna genom tiderna, med den här motiveringen som följer:

"I över 30 års tid banade denna fjärde del vägen för den mest episka filmsaga någonsin."

På plats 12 av världens bästa filmer är:

Star Wars - Episode IV: A New Hope

"För länge sedan i en galax, långt, långt borta....."

De flesta känner till George Lucas filmer om Luke Skywalker, Darth Vader, Kraften och Jedis, så jag behöver inte gå in på historien.

Den här filmen - del fyra, eller är det den första? Hur ligger det till egentligen?

Jo, den här filmen är äldst i serien, men A New Hope är faktiskt den fjärde filmen. Den fortsätter efter de tre filmerna som spelades in perioden i slutet av 1990-talet och under 2000-talet. Så det så.

A New Hope är den film som är minst mörk av alla Star Wars-filmer. Den är riktigt kul att se, den ger en känsla av hopp.

Som kille, har den varit en spännande pojkäventyr livet igenom.

Den briljanta musiken av John Williams är den mest kända filmmusik som finns, men det finns ett annat tema som får mig att tänka just på Star Wars; 20 Century Fox intromusik:

Mäktigt. Detta intro är det bästa som finns.

Tillsammans med musiken som spelas när den gula texten rullar uppåt, är det som en nationalsång för mig.

George Lucas har en otrolig fantasi. Det som gjorde A New Hope så fantastisk är användandet av infrastruktur och teknik - det fanns ju inte CGI då. Det var så bra gjort på sin tid. Nu är ju filmen omgjord ett par gånger, och det var nog nödvändigt - för nu är Episode IV ännu bättre.

Alla figurer och karaktärer är så färgstarka:

R2-D2, C3PO, princessan Leia, Chewbacca, Obi-Wan Kenobi (Alec Guiness, briljant), Darth Vader (med sin läskiga andning och James Earl Jones mörka röst), Luke Skywalker, Han Solo (klart bäst - Harrison Ford). Vem kan glömma dessa figurer?

Det fanns också häftiga rymdskepp som man drömde om att få sitta i när man var liten, som Han Solos Millenium Falcon.

Man blir förvånad att Dödstjärnan var så stor.

Alltså, det fanns så mycket saker att man undrade, hur tusan kunde Lucas komma på en sån här sak?

Han hade skapat ett monster till film. Det är inte bara en matiné, utan något stilbildande och episkt.

Och det skulle bara bli större än vad han hade kunnat föreställa sig.

Star Wars - Episode IV: A New Hope är en bergochdalbana - det är bara att sätta sig ombord och njut av färden.

Listan så här långt:

12. Star Wars - Episode IV: A New Hope

Dela · Kommentera

Världens bästa 30 filmer genom tiderna: Plats 13.

Kommentera

Av Jerry Olsson - 25 november 2010 12:32

Nu ska det bli dags för en film som lätt ironi (?) hamnat på plats 13 av mina favoritfilmer genom tiderna.

Motivering:

"Den första filmen i den mest kända skräckfilmsserie som finns - dessutom den med flest uppföljare - en riktig kallblodig stilbildande slasher."

På plats 13 av världens bästa filmer är:

Friday The 13th

Ja, originalet förstås. Remaken kan jag rätt och sagt nämna att den är inte med alls på denna lista.

Nu återgår jag till ämnet.

Friday The 13th är en lågbudgetsrysare baserat på en roman skriven av Victor Miller, regisserad av Sean S. Cunningham.

Det här är en berättelse om ett sommarläger vid Crystal Lake som skakats av mord i slutet av 1950-talet. Över tjugo år senare öppnas det igen - dock med ett oväntat, blodigt resultat.

Jag har sett den här filmen och dess uppföljare så många gånger. Om jag skulle få en krona varje gång jag sett någon av Friday The 13th-filmerna, skulle jag varit rätt förmögen idag.

Friday The 13th är den film som är snyggast gjort i serien, filmen är faktiskt riktigt ren för att vara en blodig slasher.

Ta en titt på miljöerna. Få filmer har fångat den vackra, amerikanska sommarlägermiljön. Det luktar rent och sagt sommar av filmen.

Ned ska göra en kullerbytta på bryggan. Jättefint foto måste jag säga.

Många säger att Friday The 13th är en ren och skär kopia av Halloween. I vissa mån håller jag med, men inte allt. Man ser för det första inte mördarens ansikte i filmen förrän i slutdelen - Mrs. Voorhees som spelas riktigt bra av Betsy Palmer.

I vissa scener ser man från hennes perspektiv, det bidrar lite av den kusliga stämning som Friday The 13th faktiskt har.

Adrienne King och Betsy Palmer - filmseriens mest legendariska kvinnor.

Nu ska jag skriva lite om filmens musik. Den återanvändes i många av uppföljarna, det kan kanske bero på att den är riktigt väl accepterad som skräckfilmsmusik. Hur många har inte viskat "ki ki ki, ma ma ma"?

Den lilla viskningen ska föreställa mrs. Voorhees som hör sin avlidne son Jason (ja, han med hockeymasken ifall ni inte har förstått det ännu) säga till henne att döda.

Tillsammans med Harry Manfredinis iskalla skräckfilmsmusik så är den viskningen en giftig kombination.

Manfredinis musik är lätt i stil med Hitchcocks Psycho. Försök att lyssna på detta i ett mörkt rum.

Sen finns det ett annat stycke som är underskattat. Filmens slutmusik är riktigt vacker - den tänker man inte på när man tänker Friday The 13th.

Filmen är riktigt blodig - men det fanns en tid då filmen var riktigt sönderklippt. Det gick inte att se filmen - man förstod inte vad som hände med Kevin Bacons karaktär Jack till exempel. Jag såg det klippet när filmen kom ut oklippt efter ett x antal år. Då förstod jag att filmen var riktigt rå. Helt olik Halloween.

Kevin Bacon får otrevligt besök av mrs. Voorhees.

Friday The 13th är hårt plagierad, dels av sina egna uppföljare och många andra, mycket sämre filmer.

Missförstå mig inte, jag har alltid gillat den här filmserien.

Men den första filmen har alltid varit riktigt fräsch. Den är ren, spännande, blodig och en grymt underskattad skräckfilm. Sågad av medier, hånad, men den har många fans också. Det är mycket av nostalgiska skäl att jag har med den här filmen på den här listan, jag tycker fortfarande den är en fantasisk rysare. Plats 13 - lite småkul kanske - ja för fasen!

Jason Voorhees är också med ifall nu undrar - som inte har sett filmen....

Listan så här långt:

13. Friday The 13th

Dela · Kommentera

Världens bästa 30 filmer genom tiderna: Plats 14.

Kommentera (1)

Av Jerry Olsson - 24 november 2010 13:03

Den här filmen som är på plats 14 är en film som påverkat mig mer än vad jag trodde - det beror på att jag är förälder själv.

Motiveringen är följande:

"En mors starka band till sin försvunna son är oförstörbar - hennes kamp mot korrumperad rättvisa är helt otrolig."

På plats 14 av världens bästa filmer är:

Changeling

Clint Eastwood är numera en respekterad regissör.

Hans starka drama om en mamma som letar efter sin försvunne son är så stark.

Christine Collins måste dessutom kämpa mot korrumperad polis - som först ger henne fel pojke tillbaka. Det som gör saken värre är att de inte medger felet och slutar att leta.

Christine tänker inte ge sig utan strid, så hon tar till media för att dels leta efter sin son, och dels för att sätta dit polisen. Tyvärr så hamnar hon på psykhem i hemlighet.

Men det är inte det värsta. Det ligger något annat hemskt i bakgrunden - det som fick hennes son att försvinna...

Angelina Jolie gör sitt livs roll här, anser jag, som Christine Collins. Hennes sätt att spela en mamma som kämpar för sin son, är otroligt starkt.

Skådespeleriet för övrigt är i helt toppklass.

Kostymerna och stilen filmen har är väldigt typisk 1930-tal, mycket fint.

Clint Eastwoods Changeling utstrålar så starka känslor, man påverkas mer än vad man tror av den här filmen.

Man blir rörd, ledsen och rent sagt förbannad vissa gånger. Men man får även känslan av hopp och respekt.

Är man förälder - lägg till de känslorna gånger fyra.

Ett så starkt drama gör så att Changeling imponerat hamnar så högt upp på min lista, på plats 14.

Listan så här långt:

14. Changeling