Uräskta förseningen, men nu ska jag äntligen skriva upp nästa steg i 10 dagars-utmaningen:

4 minnen jag aldrig glömmer....

* Dagen Carrie blev född. Det är ett minne som värmer mitt hjärta varje dag.

Efter en hård och intensiv födsel, framför allt för Malin som kämpade så mycket.

Stunden vår dotter kom till världen är som ett fotografi som etsat sig i själen.

Jag minns att jag blev alldeles tårögd när jag fick se henne. Så liten men så livfull. När jag sedan ringde mamma hade jag Carrie i famn. Jag minns att jag började gråta i telefon. Det jobbigaste var senare på kvällen när vi skulle sova. Malin och Carrie i rummet på BB - och jag på patienthotellet. Det kändes så ensamt. Men som tur var hade faktiskt syster Gina rummet bredvid mitt. (Hon hade varit där i några veckor sedan hennes son Liam föddes.)

* Dagen jag och Malin blev tillsammans, för snart fem år sen. Hon besökte mig den dagen, och efter ha tittat på Ultraviolet - som visserligen inte var så bra film - blev vi plötsligt tillsammans. Ett år senare prick på dagen förlovade vi oss.

Nu har vi barn, hund, katt och hus tillsammans.

* Min student. Det var en magisk dag. Min underbara klass, som var som en familj. Vi var samlade, drack skumpa och hade roligt. Jag gjorde faktiskt ett uppträdande och spelade en kombination av gitarr och banjo (på låtsas) med en elgitarr undet tonerna av "Dueling Banjos" från Den Sista Färden. Jag spelade bägge instrumenten samtidigt. Rektorn ville att jag skulle göra det efter att ha sett det på en sketch som vi kallade det "Öppen Scen". Det var ju trots allt en sista färd från skolan.

På kvällen var i Sunne och festade. Alla kallade mig för hjälte den kvällen. Det var en härlig dag. Men det var länge sen.

* En dag, när jag gick i åttan, satt jag vid en bänk vid elevskåpen. Morsan kom fram till mig (hon jobbade vid cafeterian) och frågade hur det var fatt. Hon sa att en lärare tyckte att jag såg ledsen ut och frågade om att jag var ledsen för att min bästa vän hade tagit självmord.

Jag blev stelfrusen. Nej - det visste jag inte.

Jag kunde knappt andas - jag pratade ju med honom ett par dagar tidigare.

Ingen annan visste det, och det här var början av dagen. Sakta men säkert spreds ryktet igång. Precis som en löpeld.

Alla klasser togs in till sina klassrum för ett extra insatt elevmöte. Vår klassföreståndare berättade att han var död.

Alla i klassen blev förkrossade.

Begravningen var otroligt jobbig, för det värkte i hjärtat. Det var några "hårdingar" som var med som blev som lamm - de grät. Han var en populär person. Ett sånt där ögonblick jag inte glömmer.

Det har gått så många år, men jag saknar honom fortfarande.

Jag vet fortfarande inte varför han gjorde det.

Men jag saknar honom.

4 minnen, både jobbiga och underbara. Det är som ett mynt, det finns olika sidor av det.

Jeff Bridges.

True Grit är en film som verkar riktigt bra. Bröderna Coen och den härlige Jeff Bridges i samarbete igen.

Det kan ju bara vara guld.

Hoppas Jeff får en Oscar till.

Han ser ju så jävla grym ut här.

Kommer filmen till Torsby ska jag se den. Tveklöst.

Det var länge sen jag såg en bra western.

Jag ska försöka att se originalfilmen med John Wayne en dag.

För det här är en remake.

Jag forsätter med 10-dagarsutmaningen. Nu är det något enkelt. Jag tar upp fem saker som jag göra varje dag, förutom uppenbara saker som att äta.

5 saker jag gör varje dag.

* Jag tar mig alltid en kopp kaffe på morgonen. Jag skulle nästan kalla det för påslagningsknappen för mig så att jag kommer igång. Svart eller med en skvätt mjölk i går alldeles utmärkt. I genomsnitt blir det tre koppar kaffe om dagen, men den på morgonen är viktigast.

* Använder datorn. På arbetet och hemma. Jag gör ju inleveranser på arbetet, det låter inte så värst ansträngande men det krävs uppmärksamhet och man har god tid på sig. För det tar tid. Hemma så är det blogg, Twitter och Facebook som jag mest använder. Och kollar in vänners bloggar, kollar filmnyheter och spelnyheter.

* Umgås med min familj. Det blir mycket lek med Carrie. Det är så roligt att få höra henne prata och skratta när vi leker. Hon blir duktigare och duktigare att lära sig saker varje dag som går.

* Lyssnar på musik. Radio, Spotify - var som helst. Musik är en viktig del i mitt liv, utan den kan lika gärna eremit. Ibland har jag en period att jag lyssnar på en sorts musikstil - just nu härlig bluegrass, country och hillbilly. Ta underbara Alison Krauss till exempel. Jag älskar The Lucky One. Så fantastisk.

* Sover. Ett av de viktigaste saker man kan göra. Det känns som att jag sover för lite numera. Men så är det ju att vara förälder - eller vad säger ni som har barn?

Nu ska jag ge mig i nästa del i 10-dagarsutmaningen,

6 saker jag drömmer om:

* Att ha en egen konstutställning med stora tavlor. Det vore riktigt underbart att få visa det jag gillar att måla.

* Att någon gång vinna något. Jag har inte vunnit något alls, ingen medalj eller ett riktigt pris. Okej, jag har väl fått 25 kr på triss, men det är småsaker. Att vinna något riktigt stort, som en miljonvinst eller en stor tävling vore något.

Jag vet att jag är självisk, men jag har aldrig vunnit något.

* Att uppleva USA och Japan. Seriöst, jag vill se dessa länder.

* Fler barn. Självklart. Carrie är underbar, jag tycker hon ska ha syskon. Det är den största drömmen.

* En riktig härlig sommar som inte domineras av 80 % regn. Så att jag kan bada mer i sjön - det är sommar för mig.

* till sist.... en Playstation 3:a. Jag vill så gärna ha en.

Givetvis drömmer jag om mera, men jag får ju "bara" ta upp sex saker....

Man kan bara älska det här leendet.

Carrie är underbar. 

Phineas och Ferb - Little Brothers

Hmm, att skriva om saker jag är rädd för är rätt svårt, en del saker är rätt jobbiga att förklara.

Mina 7 rädslor är:

* Jag är livrädd för ormar. De där farliga ögonen spetsar igenom mitt hjärta. De värsta är inte giftormar, utan såna kramormar som anakondor. Nej, mig får ni inte i samma rum som en orm. Det räcker att jag får känna obehag när jag ser ormar på Animal Planet.

* Höjder får mig att bli kallsvettig. Jag får ärligt talat hjärtklappning när jag klättrar på en stege.

* Kalla mig gubbe, men jag tycker det är jävligt jobbigt när någon kör alldeles för fort när jag är med i samma bil. Särskilt när det är halt ute och man är på en motorväg.

Det är fobier som jag har.

Småsaker:

* Jag älskar skräckfilm, men visst blir jag väldigt skrämd av vissa filmer. Som Paranormal Activity, den skrämde skiten av mig. Så vissa skrämseleffekter i min favvogenre ironiskt nog skrämmer mig.

* Clowner är faktiskt obehagliga. Det är Pennywise från Det som fick mig att känna obehag.

Men det är två saker jag är allra mest rädd för:

* Att något hemskt händer någon vän eller släkting. Har upplevt alltför många saker, vilket gör fortfarande ont inombords.

* Att något hemskt händer Malin eller Carrie. När Carrie hamnade på akuten i Karlstad var jag så rädd att själen frös till is.

Rädsla är en obehaglig sak att skriva om, men det är rätt viktigt ändå för man rengör själen genom att skriva om det.

Peter Forsberg har varit med länge. Med den där onda foten han har - kanske det var för länge?

Börje Salmings kritik på Aftonbladet igår hade en poäng.

Varför utsätta sig för så många comebacks med Foppas "akilleshäl"?

Men jag förstår Foppa också. Han älskar ju ishockey, det märks ju.

Inte minst för det tårdrypande avsked han hade igår.

Nu är en stor sportikons resa slut - för evigt. Foten håller inte, och det var ett klokt beslut av honom att lägga skridskorna på hyllan.

Hade han varit frisk, då hade han varit riktigt farlig på isen. När han var som bäst, då var han helt otrolig.

Jag tittar nästan aldrig på sport, men jag såg den där finalen i Lillehammer 1994.

Straffen mot Kanadas målvakt.

Det är det vackraste mål jag någonsin sett.

Tommy Salos räddning sedan var spiken i kistan.

Sedan kom de stora åren i Colorado Avalanche. Stanley Cup.

Han har vunnit allt. Utom SM-guld.

För min del borde han gett sig efter det magiska OS-guldet 2006. Då kunde man sluta på topp.

Men vilken vilja han har, Peter Forsberg.

Det måste jag ju beundra karln för.

Hans kärlek för sporten är så stor.

Han kommer säkert att vara kvar i hockeyns värld, fast inte som spelare. Tränare? Reklamnamn - som han redan är? Föreläsare? Möjligheterna är många.

Pengar har han, så det klarar han sig lätt på.

Jag lyfter på hatten för den bästa spelare som Sverige någonsin haft, tack för en lång tids underhållning.

Tack Peter.