Jag läste Lanias blogg idag, och tyckte att det var ett fascinerande inlägg.

Hon tog upp en sak som hon läste i en annan sida, nämligen en sorts 10-dagarsutmaning:

Man ska i tio inlägg, typ en om dagen (fast jag kanske inte skriver varje dag) skriva intressanta saker om sig själv:

• Dag 1: skriv 10 saker om dig
• Dag 2: skriv 9 saker du skulle vilja göra i ditt liv
• Dag 3: skriv 8 saker du är intresserad av/hobbies
• Dag 4: skriv 7 saker du är rädd för
• Dag 5: skriv 6 saker du drömmer om
• Dag 6: skriv 5 saker du gör varje dag
• Dag 7: skriv 4 minnen du aldrig kommer att glömma
• Dag 8: skriv 3 saker du stör dig på
• Dag 9: skriv 2 saker du önskar att du kunde göra
• Dag 10: skriv om 1 person som betyder mycket för dig

Jag antar den här utmaningen. Jag tror det är rätt lärorikt, för då kan man finna sig själv och känna sin själ.

Fler borde följa detta exempel.

Dags för det sjätte temat av den intressanta musikbloggen; 100 fantastiska spelmusik-bitar.

Den här gången kommer jag till Capcom. Företaget som gett oss Mega Man, Resident Evil, Street Fighter och andra klassiker.

Här är tio favoriter från denna gigant:

Chun-Li - Street Fighter II (SNES, Mega Drive, Arkad)

Kvinnan med de farliga benen som kan sparka skiten av de tuffaste motståndarna har spelets bästa musik.

Needle Man - Mega Man III (NES)

Needle Man: Roboten som var skitsvår, hade dock en lätt bana - vars musik är oförglömlig. Hans omgjorda andra bana dock var jävligt svår.

The Moon - Duck Tales (NES)

Capcom var rent sagt fantastiska på att göra Disney-licenserade spel. Duck Tales var ett av de bästa. Den magiska The Moon var spelets bästa musikton.

Dr. Wily Stage 1+2 - Mega Man II (NES)

En stor fan-favorit. inte konstigt egentligen, för det här är ett riktigt väl spelat stycke. Capcom borde behållt denna ton i alla Wilys banor i Mega Man II.

Fast det kanske var lika bra att de inte gjorde det....

Dark Forest - The Magical Quest Starring Mickey Mouse (SNES)

Jag älskar den här tonen - inledningen är fin. Det här är Capcoms bästa Disneybaserade SNES-spel.

Splash Woman - Mega Man IX (Wii, PS3, XBOX360)

Capcom slog till igen. Nian var det bästa spelet med den blå bombaren sedan Mega Man III. Musiken var så underbar, här är det bästa ljudspåret. Det är som 1980-talet kom tillbaka.

Vega - Street Fighter II

Den här musiken visar att denna strid mot den skitsvåra Vega - kommer att bli skitsvårt.

Elec Man - Mega Man (NES)

Den här banan är en klassisk, svår bana. Evigt klättrande, elstrålar som lurar runt hörnet och en farlig boss. Det märks i tonerna till denna klassiker.

The First Floor - Resident Evil 2 (Playstation, Nintendo 64)

Läskig..... vem hade trott att en polisstation skulle bli så här ruggig? Det bästa Resident Evil-spåret av alla. Mycket stämingsfull. Och läskig.....

Bubble Man - Mega Man II

Min personliga favorit i serien. Bästa banan, bästa bossen och det bästa musikslingan. Jag sparade det bästa till sist. Så underbar.

Då var det klart. Jag tror det kan komma några Capcom-spår till. Jo, det tror jag.

Så här långt:

1. Racing och annan sport.

2. Super Mario.

3. Den sista fantasin.

4. Zeldas legend.

5. Knasiga och underliga spellåtar.

6. Capcom + Mega Man.

7. ???

8. ???

9. Musik från spel jag aldrig testat. (kommer snart)

10. Häftiga bosstrider. (kommer snart)

Tisdagen tur till Avesta med arbetskollegorna var intressant. Tja, bussturen blev något längre än väntat, det tog fyra timmar att komma dit. Men det var helt okej ändå.

Den här mässan var riktigt intressant. Massor av stora leverantörer visade upp sina produkter. Hade egna personliga favoriter som stack ut lite extra, men för rättvisans skull så nämner jag inte dom här.

Vi hade 9 minuter på oss för att lyssna på en leverantör, för att sedan flyttas till nästa. Det var över 30 leverantörer där, så det blev en hel del att smälta in. Träsmak i rumpan, trötthet, hunger och ont i ryggen började att krypa fram.

Avslutningen blev fantastisk. Den starke simmaren Anders Olsson skulle berätta sin historia från den punkt hur han blev förlamad till de otroliga världsrekorden och medaljerna.

Alla lyssnade.

Alla skrattade - för han var så fruktansvärt rolig. Trots det tragiska som hänt honom så kunde han berätta det med glädje.

Jag blev grymt imponerad.

Han signerade böcker som vi fick på plats - klart utan tvekan så tog jag en bok och fick den signerad och skakade hans hand. Vilken ära.

Sen tog vi den långa turen tillbaka hem - men det blev en lyckad mässa.

Anders Olsson.

Mamegoma-sälen blev en succé, Malin älskar den.

Det gör Carrie också! Hon ville hålla i den direkt hon såg den.

Lilla hjärtat.   

Min underbara familj.   

Igår åt vi pannkakor till middag. Det var så gott. Carrie såg så fin ut efter maten:

Charmigt!

Bruce Springsteen är en fantastisk låtskrivare.

En intressant låt är "From Small Things, Big Things Come", som är inte så värst känd med honom.

Så den låten gjordes särskilt för en annan rockräv - Dave Edmunds.

Edmunds, som gjort en massa Chuck Berry-covers, och hits som "I Hear You Knocking" och underbara "Queen Of Hearts" har haft en lång karriär.

Han har varit med i den starka gruppen Rockpile, med bland annat Nick Lowe.

Det är boogierock av högsta klass.

Jag såg Dave Edmunds i Sunne för några år sen, 2004 tror jag. Där hade han med sig saxofonisten från Refreshments, och sin gode vän Billy Bremner - som också var med i Rockpile. Refreshments var som allra bäst när Bremner var med i gruppen, innan de var kända. Inte för att de är dåliga, men med Billys tyngd så var nästan lika bra som Rockpile var.

Ja, konserten var mycket bra förresten.

Åter till sången.

Det märks att "From Small Things" är skriven av Springsteen. Det är en bra text om hopp och styrka.

Dave Edmunds gjorde en kanonlåt av denna.

Underbar!

Springsteens variant är mer ovanlig men inte dålig:

Dessa låtar finns också på Spotify:

Bruce Springsteen - From Small Things, Big Things Come

Dave Edmunds - From Small Things, Big Things Come

Bruce Springsteen

Dave Edmunds

Nu är den här, Malins present!

Det är en Mamegoma-säl.

Se så bedårande den är!

Den är mjuk, fluffig och riktigt kramgo.

Jag tycker att den är underbar.

Tack snälla Anna som tog sig tid för att hitta en! Vad snäll du är.

Jag är skyldig dig en gentjänst.

Det ska bli spännande att se vad Malin tycker om Mamegoma!

Det får jag skriva om på onsdag eftersom jag ska ta en tur till Avesta imorgon.

En mässa med arbetet.

Jag kommer knappt att se min älskling och min dotter imorgon.   

Upp tidigt som tusan och lägga sig sent efter resan.

Får ladda upp med några smörgåsar med något gott pålägg till som färdkost under den 30 mil långa resan.

Den femte delen av intressanta spellåtar har denna kategori för att det är annorlunda, konstigt, knäppt och tokigt.

Här är tio stycken knasiga och underliga spellåtar:

Windy - Conker's Bad Fur Day (Nintendo 64)

Conker's Bad Fur Day är Rares sista spel till 64:an - plattformspelet som skulle varit gulligt blev ett blodigt, knäppt och parodiskt spel med en bakfull ekorre i huvudrollen. Windy är det lättsamma musikslinga som ändå låter väldigt knäppt. Den är lite rolig faktiskt.

Flower Garden - Super Mario World 2: Yoshi's Island (SNES)

Första banan i det här klassiska spelet har en sorts bisarr stil. Ändå är den så avslappnande och cool.

Boulder Canyon - Diddy Kong Racing (Nintendo 64)

Musiken i Diddy Kongs racingspel är bra, men ibland är den väldigt knäpp. Boulder Canyons bana är det perfekta beviset på det.

Johnny C. Bad - Final Fantasy VI (SNES, Playstation)

Titeln ska vara en sorts motsats till Chuck Berrys "Johnny B. Goode", men den här är faktiskt en boogie woogie. Har Albert Ammons börjat med spelsoundtrack?

Andy Asteroids? - Earthworm Jim (SNES)

Den här kapptävlingen masken Jim har mot Psycrow har en svängig hillbilly-ton i sig.

Delfino Plaza - Super Mario Sunshine (Gamecube)

Inte direkt en vanlig Super Mario-ton precis. Men den doftar solstränder, turkos vatten och kokosnötter. Den blev en klassisk Mario-ton senare.

Simian Segue (World Map) - Donkey Kong Country (SNES)

Jag tror inte jag har hört en mer glädjande och småkul kartmusiktema förut. Småknasig och mycket härlig.

Zangief - Street Fighter II (SNES, Arkad, Mega Drive)

Den store brottarens bana är den knäppaste i hela spelet. Rostig, tung och ganska rysk. Men å andra sidan är han en sovjetisk figur.

Títle Theme - Snake Rattle And Roll (NES)

Ja, det är egentligen från Shake Rattle And Roll som bland annat Bill Haley och Elvis Presley gjort hits av. Det blev ett bra intro till det här svåra spelet.

Sloprano: The Great Mighty Poo - Conker's Bad Fur Day

Till slut måste jag lägga till det knäppaste musikklippet av alla. Ja, tillsammans med "Pooland" från samma spel, som jag inte lägger upp pga att den är rätt äcklig. Här stöter Conker på ett operasjungande mosnter gjord av - skit. Spelet gjordes om till XBOX, men den är mer censurerad. Ironiskt att just Nintendo släppte spelet nästan helt ocensurerat. Det knäppa är inte att ekorren springer i ett rum gjord av skit och att monstret kastar dynga efter sin sång.

Nej, det knäppa är:

Hur fan kan spelskaparen få för sig att ekorren ska äta chokladbitar som finns i det rummet? Vad drack han? Det vill jag inte veta...

Då är 50 spår klara, och hälften består.

Jag ska ha ett tema som jag kallar "häftiga bosstrider", och ett som jag kallar "musik från spel jag aldrig testat". Den sistnämnda är nästan färdig, lite pyssel kvar.

Så här långt:

1. Racing och annan sport.

2. Super Mario.

3. Den sista fantasin.

4. Zeldas legend.

5. Knasiga och underliga spellåtar.

6. ???

7. ???

8. ???

9. Musik från spel jag aldrig testat. (kommer snart)

10. Häftiga bosstrider. (kommer snart)

Jag vet inte vad den här tjejen heter, men hon är från spelet Xenosaga. ett spel jag aldrig prövat.

Det var en kul bild att göra, mycket fina färger.

Uppdatering:

Jag skrev fel i rubriken här - Xenosaga heter spelet, inte Xenoblade som jag först skrev. Nu har jag rättat till felet. Så går det när det är väldigt sent när jag bloggar.