Jag läste Lanias blogg idag, och tyckte att det var ett fascinerande inlägg.

Hon tog upp en sak som hon läste i en annan sida, nämligen en sorts 10-dagarsutmaning:

Man ska i tio inlägg, typ en om dagen (fast jag kanske inte skriver varje dag) skriva intressanta saker om sig själv:

• Dag 1: skriv 10 saker om dig
• Dag 2: skriv 9 saker du skulle vilja göra i ditt liv
• Dag 3: skriv 8 saker du är intresserad av/hobbies
• Dag 4: skriv 7 saker du är rädd för
• Dag 5: skriv 6 saker du drömmer om
• Dag 6: skriv 5 saker du gör varje dag
• Dag 7: skriv 4 minnen du aldrig kommer att glömma
• Dag 8: skriv 3 saker du stör dig på
• Dag 9: skriv 2 saker du önskar att du kunde göra
• Dag 10: skriv om 1 person som betyder mycket för dig

Jag antar den här utmaningen. Jag tror det är rätt lärorikt, för då kan man finna sig själv och känna sin själ.

Fler borde följa detta exempel.

Dags för det sjätte temat av den intressanta musikbloggen; 100 fantastiska spelmusik-bitar.

Den här gången kommer jag till Capcom. Företaget som gett oss Mega Man, Resident Evil, Street Fighter och andra klassiker.

Här är tio favoriter från denna gigant:

Chun-Li - Street Fighter II (SNES, Mega Drive, Arkad)

Kvinnan med de farliga benen som kan sparka skiten av de tuffaste motståndarna har spelets bästa musik.

Needle Man - Mega Man III (NES)

Needle Man: Roboten som var skitsvår, hade dock en lätt bana - vars musik är oförglömlig. Hans omgjorda andra bana dock var jävligt svår.

The Moon - Duck Tales (NES)

Capcom var rent sagt fantastiska på att göra Disney-licenserade spel. Duck Tales var ett av de bästa. Den magiska The Moon var spelets bästa musikton.

Dr. Wily Stage 1+2 - Mega Man II (NES)

En stor fan-favorit. inte konstigt egentligen, för det här är ett riktigt väl spelat stycke. Capcom borde behållt denna ton i alla Wilys banor i Mega Man II.

Fast det kanske var lika bra att de inte gjorde det....

Dark Forest - The Magical Quest Starring Mickey Mouse (SNES)

Jag älskar den här tonen - inledningen är fin. Det här är Capcoms bästa Disneybaserade SNES-spel.

Splash Woman - Mega Man IX (Wii, PS3, XBOX360)

Capcom slog till igen. Nian var det bästa spelet med den blå bombaren sedan Mega Man III. Musiken var så underbar, här är det bästa ljudspåret. Det är som 1980-talet kom tillbaka.

Vega - Street Fighter II

Den här musiken visar att denna strid mot den skitsvåra Vega - kommer att bli skitsvårt.

Elec Man - Mega Man (NES)

Den här banan är en klassisk, svår bana. Evigt klättrande, elstrålar som lurar runt hörnet och en farlig boss. Det märks i tonerna till denna klassiker.

The First Floor - Resident Evil 2 (Playstation, Nintendo 64)

Läskig..... vem hade trott att en polisstation skulle bli så här ruggig? Det bästa Resident Evil-spåret av alla. Mycket stämingsfull. Och läskig.....

Bubble Man - Mega Man II

Min personliga favorit i serien. Bästa banan, bästa bossen och det bästa musikslingan. Jag sparade det bästa till sist. Så underbar.

Då var det klart. Jag tror det kan komma några Capcom-spår till. Jo, det tror jag.

Så här långt:

1. Racing och annan sport.

2. Super Mario.

3. Den sista fantasin.

4. Zeldas legend.

5. Knasiga och underliga spellåtar.

6. Capcom + Mega Man.

7. ???

8. ???

9. Musik från spel jag aldrig testat. (kommer snart)

10. Häftiga bosstrider. (kommer snart)

Tisdagen tur till Avesta med arbetskollegorna var intressant. Tja, bussturen blev något längre än väntat, det tog fyra timmar att komma dit. Men det var helt okej ändå.

Den här mässan var riktigt intressant. Massor av stora leverantörer visade upp sina produkter. Hade egna personliga favoriter som stack ut lite extra, men för rättvisans skull så nämner jag inte dom här.

Vi hade 9 minuter på oss för att lyssna på en leverantör, för att sedan flyttas till nästa. Det var över 30 leverantörer där, så det blev en hel del att smälta in. Träsmak i rumpan, trötthet, hunger och ont i ryggen började att krypa fram.

Avslutningen blev fantastisk. Den starke simmaren Anders Olsson skulle berätta sin historia från den punkt hur han blev förlamad till de otroliga världsrekorden och medaljerna.

Alla lyssnade.

Alla skrattade - för han var så fruktansvärt rolig. Trots det tragiska som hänt honom så kunde han berätta det med glädje.

Jag blev grymt imponerad.

Han signerade böcker som vi fick på plats - klart utan tvekan så tog jag en bok och fick den signerad och skakade hans hand. Vilken ära.

Sen tog vi den långa turen tillbaka hem - men det blev en lyckad mässa.

Anders Olsson.

Mamegoma-sälen blev en succé, Malin älskar den.

Det gör Carrie också! Hon ville hålla i den direkt hon såg den.

Lilla hjärtat.   

Min underbara familj.   

Igår åt vi pannkakor till middag. Det var så gott. Carrie såg så fin ut efter maten:

Charmigt!